JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Domstolsverkets författningssamling DVFS 1996:19

ISSN 0347-5271
Ansvarig utgivare: Jan Bäckström
Utkom från trycket den 16 december 1996

Förordning
om ledighet för domare;

utfärdad den 21 november 1996.

Regeringen föreskriver (1) följande

1 § I denna förordning finns bestämmelser om domares ledighet för att ha annan anställning. Bestämmelserna gäller ordinarie och icke ordinarie domare i hovrätt, kammarätt, tingsrätt och länsrätt samt revisions- och regeringsrättssekreterare.
2 § Ordinarie domare och assessorer är utan särskilt beslut lediga när de har en tidsbegränsad högre anställning inom domstolsväsendet eller en tidsbegränsad anställning som departementsråd eller chefstjänsteman i regeringskansliet.

3 § Ordinarie domare får beviljas ledighet för att

  • ha en tidsbegränsad anställning i regeringskansliet eller inom kommittéväsendet,
  • ha en tidsbegränsad anställning i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, specialdomstol eller annan domstolsliknande nämnd än Statens Va-nämnd och Allmänna reklamationsnämnden,
  • under högst tre år inom en femårsperiod ha en anställning i Europeiska unionens institutioner eller organ, eller
  • under högst ett år pröva en annan anställning än som avses ovan eller i 2 §.

4 § Assessorer och fiskaler är utan särskilt beslut lediga när de tjänstgör i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol eller hyresnämnd.
Att assessorer och fiskaler är lediga utan särskilt beslut när de har en tidsbegränsad anställning som sakkunnig i regeringskansliet följer av 1 kap. 12 § det allmänna löne- och förmånsavtalet (ALFA).

5 § Assessorer får beviljas ledighet för att

  • ha en tidsbegränsad anställning som föredragande hos Riksdagens ombudsmän,
  • ha en tidsbegränsad anställning som föredragande hos Justitiekanslern,
  • ha en tidsbegränsad anställning som jurist hos myndighet under riksdagen eller regeringen, eller
  • ha en anställning som föredragande i riksdagens utskott.

6 § Assessorer och fiskaler som har fullgjort sitt underrättsår får beviljas ledighet för att under högst tre år inom en femårsperiod ha en anställning som sekreterare i

  • Marknadsdomstolen,
  • Koncessionsnämnden för miljöskydd, 
  • Arbetsdomstolen, eller 
  • Statens Va-nämnd.

Assessorer och fiskaler som har fullgjort sitt underrättsår får även beviljas ledighet för att under högst tre år inom en femårsperiod ha en anställning i Europeiska unionens institutioner eller organ.

7 § Assessorer och fiskaler får beviljas ledighet för att under högst ett år inom en treårsperiod pröva en annan anställning än som avses i 2 och 4-6 §§.

8 § Beslut om beviljande av ledighet enligt 3 och 5-7 §§ fattas av domstolen såvitt avser icke ordinarie domare och andra ordinarie domare än domstolschefer.
Domstolsverket fattar beslut om beviljande av ledighet för domstolschefer samt, såvitt avser andra domare, beslut om beviljande av ledighet med stöd av 10 b § tjänstledighetsförordningen (1984:111) för att ha anställning av annat slag eller under annan tid än som anges i 2-7 §§.

9 § Om domstolen eller Domstolsverket anser att en ansökan om ledighet inte bör beviljas, skall ärendet överlämnas till regeringen.

____________

Denna förordning skall kungöras i Domstolsverkets författningssamling (DVFS).

Förordningen träder i kraft den 1 januari 1997, då förordningen (DVFS 1988:44 A 69) om tjänstledighet för viss domarpersonal skall upphöra att gälla.

En domare som enligt äldre bestämmelser är ledig från domaranställningen utan särskilt beslut för att ha en tillsvidareanställning som kansliråd, departementsråd eller chefstjänsteman i regeringskansliet har rätt att så länge anställningen upprätthålls, utan särskild prövning vara ledig från domaranställningen. Beslut om ledighet som har fattats med stöd av äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla enligt sin lydelse, om inte de nya bestämmelserna innebär rätt till ledighet utan särskilt beslut.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Carina Stävberg
(Justitiedepartementet)

 1 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 november 1996
(Regeringens förordningsmotiv 1996:9).




Senast ändrad: 2005-11-03