JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

EU-domstolen

Europeiska unionens domstol (tidigare EG-domstolen) ligger i Luxemburg. Domstolen, som inrättades genom Parisfördraget 1952, har som huvudsaklig uppgift att se till att EU-ländernas gemensamma regelverk (EU-rätten) tolkas och tillämpas på samma sätt i alla medlemsländerna. I och med att Lissabonfördraget trädde ikraft den 1 december 2009 blev EG-domstolen EU-domstolen och Förstainstansrätten ändrade namn till Tribunalen.

Domstolen har befogenhet att avgöra tvister mellan medlemsstaterna, EU-institutionerna inbördes, kommissionen och medlemsstaterna och i mål som överklagas från Tribunalen, se nedan. Vidare lämnar domstolen på begäran av nationella domstolar förhandsavgöranden om hur EU-rätten ska tolkas. Förhandsavgöranden begärs av nationella domstolar när dessa är osäkra på hur en regel inom EU-rätten ska förstås. Domstolen är därtill ensam behörig att ogiltigförklara rättsakter som antagits av institutionerna.

Enskilda kan inte föra talan

Enligt huvudregeln kan enskilda medborgare inte föra talan i EU-domstolen. Undantag görs bara i de fall en medborgare berörs personligen av ett beslut som fattats av en EU-institution. Medborgare har två andra möjligheter att driva mål till EU-domstolen. Det första är att anmäla misstänkta brott mot EU-rätten till kommissionen, som kan driva ärendet till EU-domstolen. Det andra sättet är att begära att en nationell domstol inhämtar ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

Tribunalen och personaldomstolen avlastar EU-domstolen

För att avlasta EU-domstolen har till denna knutits två självständiga domstolar, Tribunalen, som vid dess inrättande 1989 kallades Förstainstansrätten, behandlar bland annat konkurrensärenden och krav på skadestånd mot EU, och en personaldomstol, som inrättades 2004 och som under 2005 började döma i tvister mellan gemenskapen och dess tjänstemän och anställda.

EU-rätten gäller före nationella lagar

Enligt EU-domstolen ska EU-rätten gälla framför nationell lag. Om en nationell lag är oförenlig med EU-rätten ska den alltså inte tillämpas.

I EU-rätten ingår

1) Fördragen (Fördragen, som kan jämföras med en grundlag på nationell nivå, är föremål för förhandlingar mellan medlemsstaternas regeringar och antas därefter enligt förfaranden som fastställs på nationell nivå (de nationella parlamenten eller genom folkomröstning)

2) EU-institutionernas normgivning (Rättsakterna (förordningar, direktiv, beslut m.m.) antas av de europeiska institutionerna (rådet, kommissionen, parlamentet)  i enlighet med bestämmelserna i fördragen)

3) Internationella avtal (Avtal med tredje land eller internationella organisationer eller avtal mellan medlemsstaterna)

4) Rättspraxis (Avgöranden av EU-domstolen (tidigare EG-domstolen), Tribunalen (tidigare förstainstansrätten) och personaldomstolen)




Senast ändrad: 2016-07-29

Mer om EU-domstolen

På EU-domstolens
webbplats
 (länken öppnas i nytt fönster) kan man hitta information om domstolens sammansättning, förfarandet i domstolen, rättspraxis, Tribunalen, personaldomstolen med mera.