Tingsrätten dömer en av läkarna för vållande till annans död, men frikänner den andra läkaren. Tingsrätten konstaterar i domen att det är ställt bortom rimligt tvivel att patienten avlidit till följd av förskrivet kaliumläkemedel och att den höga ordinerade dosen förgiftade patienten så att hon avled fyra dagar efter utskrivning från sjukhus. Tingsrätten kom bland annat fram till att ordinationen inte följde medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet vid vård av den kaliumbrist som patienten led av. Det ifrågasattes inte att läkarna hade en mycket tung arbetsbörda, men att denna i sig inte kunde frånta läkarna deras ansvar. Dock fann tingsrätten att den ena läkaren, med hänsyn till bristande erfarenhet, inte kunde anses straffbart oaktsam i sitt agerande.
Tingsrätten är inte enig i sin bedömning. En nämndeman är skiljaktig och ville frikänna båda läkarna eftersom hon ansåg att alternativa dödsorsaker inte kunde uteslutas.