Byggnader

En gång i tiden, när stockholmarna lät sina getter och deras kid beta i skrevorna på holmen, kallades den Kidskär. I slutet av 1200-talet anlades här Gråbrödraklostret och holmen fick namnet Gråmunkeholmen. Gråbröderna, eller gråmunkarna som de också kallades, var franciskaner. På 1600-talet, under Sveriges stormaktstid, lät Gustaf II Adolf och sedan drottning Kristina adelsmän bygga ståtliga palats på Riddarholmen, som den nu hette. Längs vägen mellan Stockholms slott och Riddarholmskyrkan har stockholmarna under århundraden beskådat processioner och begravningståg.

I dag finns i nästan alla byggnader på Riddarholmen domstolar och andra myndigheter, en del mycket gamla, ända från Gustav Vasas tid. (Några myndigheter låter efter överenskommelse särskilt intresserade grupper se lokalerna).

Endast en person bor för närvarande på Riddarholmen, men vid åttatiden på morgonen fylls holmen av folk som strömmar över broarna till sina arbetsplatser i palatsen. Vid arbetstidens slut (som är ganska sen för de arbetstyngda domstolarna) somnar Riddarholmen.

Svea hovrätts lokaler genom tiderna
Svea hovrätt grundades 1614 och dess första lokaler var i det gamla slottet i Stockholm, Tre Kronor. Hovrätten var en kunglig myndighet och hade nära relationer till kungamakten och riksrådet. Flera av ledamöterna skulle vara riksråd och riksdrotsen var hovrättens president.

Från första början hade hovrätten två stora salar och fyra mindre rum. "Öfwer ingången till Kongl. Hofrätten stodo dhesse orden: Fiat Iustitia, Pereat Mundus" (dvs Rättvisan må ha sin gång, även om världen därvid skulle förgås).

Den 7 maj 1697 brann Tre Kronor ned och hovrätten blev hemlös. Det mesta av handlingar och arkivalier räddades. Via det för trånga Lillieska huset där Operan nu ligger, flyttade hovrätten 1713 till rymligare lokaler i huvudvåningen i Bondeska palatset vid Riddarhustorget. 1730 fick hovrätten större lokaler i det Liewenska (Hornska) huset, där nu Medelhavsmuseet ligger vid Fredsgatan i hörnet av Gustav Adolfs torg. Man var inte nöjd med läget - det ansågs för avsides - och ville till Gamla Stan.

1754 flyttade kungafamiljen in i det nya slottet från Kungshuset (Wrangelska palatset). Detta byggdes om och 1756 kunde flera mbetsverk flytta in, bl a hovrätten, som kunde ta mellersta och norra delen av palatset i besittning.

Även efter att hovrätten var ensam kvar i Wrangelska palatset så växte den ur huset. Idag disponerar hovrätten tre byggnader på Riddarholmen: Wrangelska, Schering Rosenhanes samt Hessensteinska palatset. Hovrätten har dessutom lokaler i ytterligare två byggnader. Två av hovrättens avdelningar finns nämligen söder om Riddarholmskyrkan i Gamla Riksdagshuset, som vilar på 1200-talskällare från gråbrödernas tid. En avdelning finns också i Östra Gymnasiehuset.

Wrangelska palatset (Kungshuset)
Wrangelska palatset har jämte Riddarholmskyrkan holmens mest spännande historia. 1629 donerade Gustaf II Adolf tomten till riksrådet Lars Sparre, som här byggde ett mindre palats i nästan medeltida stil. Vasatornet, ett gammalt befästningstorn från 1529, byggdes på och införlivades i palatset. Redan 1648 var Sparreska palatset till salu och hugad spekulant var en av 30-åriga krigets svenska fältherrar, fältmarskalken och riksrådet m m Carl Gustaf Wrangel. Men drottning Kristina hann före med köpet av palatset - som hon skänkte till Wrangel!

Carl Gustaf Wrangel var urtypen för den svenska stormaktsadeln, kanske den rikaste, krigare och ämbetsman i ett. Han var bl a generalguvernör i Pommern. Om Wrangel sades att han var väluppfostrad, praktlysten, frikostig, ordhållig men lättretlig och mycket svag för kvinnor. För Wrangel var Sparres palats för enkelt, ett nytt skulle byggas. Från Tyskland uppmanade han sin bokhållare: "alltså ville I säga åt La Vallée att han gör sig en så skön modell som han kan". Men Jean de la Vallée, arkitekt på modet, hade annat för händer. Slutligen ritades palatset av arkitekten Nicodemus Tessin d ä, och stod färdigt 1660. Palatset har sedan dess två torn mot Riddarfjärden, av vilka det södra är det gamla Vasatornet som fått ytterligare ett hölje.

Wrangel som hade uppgifter utomlands hann sällan besöka sin praktboning. Han dog 1676. Palatset förlorade mycket av ståten i branden 1693.

Efter slottet Tre Kronors brand 1697 flyttade hovet till Riddarholmen och Wrangelska palatset, som kom att kallas Kungshuset. Det hade då rustats upp av Nicodemus Tessin d y. De som flyttade in var änkedrottning Hedvig Eleonora och barnbarnen Karl och Ulrika Eleonora. Barnens föräldrar, Karl XI och Ulrika Eleonora d ä var båda döda.

Den 13 december 1697 svor femtonårige Karl XII kungaeden sittande på drottning Kristinas silvertron som Tessin hade placerat i en fantastisk barockdekor ovanför Kungshusets östra yttertrappa. Vid trappans fot stod ständerna, adel, präster, borgare och bönder grupperade. Under några år flödade ljuset genom palatsfönstren och musiken ekade då unge kungen - alltid med Tessin som festarrangör - höll vilda baler och maskerader. I mars år 1700 lämnade Karl Kungshuset för att dra i krig mot Danmark och halva Europa. Han skulle aldrig återvända till Stockholm i livet, men hans grav finns i Riddarholmskyrkan.

Det blev ett dystert hovliv för änkedrottning Hedvig Eleonora och hennes sondotter Ulrika Eleonora. En gång kom en ljusglimt, skildrad av skalden Carl Snoilsky i dikten Stenbocks kurir. Det är i drottningens runda audienssal i södra tornet - nu sessionssal 1 - som kuriren Henrik Hammarberg, uttröttad av ritten, berättar om segern över danskarna vid Helsingborg 1710. Änkedrottningen räcker honom ett glas vin:

Sitt herr kornett, hon säger,
Och hovet skåda får
En syn förutan like,
Han sitter och hon står.

Karl XII:s syster drottning Ulrika Eleonora och hennes make kung Fredrik I fick i sin livstid nöja sig med att bo i Kungshuset. Nästa kungapar i Kungshuset var kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Den 24 januari 1746 upphävde här sonen Gustav (III) sitt första skrik (i nuv. sessionssal 8!). Inte förrän i november 1754, nära sextio år efter slottsbranden, kunde hovet flytta in i Stockholms nya slott.

Efter den kungliga avflyttningen drog ämbetsverken in i Wrangelska palatset, bland dem Svea hovrätt som nu är ensam kvar. Portalen, trappan, flyglarna och terrassen mot sjön ger trots bränder och ombyggnader en idé om den ursprungliga ståten. Där inne ekar Wrangelska steg. I Stora rummet, en återstod av Kungshusets tronsal, samlades riksdagen. Nu är den behängd med porträtt av hovrättspresidenter. De lyhörda uppfattar hur Gustaf III:s mördare Jakob Johan Anckarström suckar i fängelsehålan i källaren där han satt under rättegången vid Svea hovrätt som ändade i hans avrättning.

Schering Rosenhanes palats
Schering Rosenhane var en lärd person och framstående diplomat. Under sin tid som ambassadör i Paris sympatiserade han med motståndare till kardinal Mazarin och måste därför hemkallas. Han blev sedan överståthållare i Stockholm och riksråd. Det var Rosenhane som läste upp drottning Kristinas tronavsägelse på Uppsala slott den 6 juni 1654.

Rosenhane köpte tomten på Rogberget som höjden på nordvästra holmen hette och där en väderkvarn stått och snurrat sedan medeltiden. Arkitekterna Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d ä ritade palatset, en mäktig trevåningskub i stram franskklassicism. Det står ännu tämligen orört mot sjön , som när Rosenhane levde och dog här.

1778 köptes palatset av Frimurarorden som stannade här i hundra år. Husets utvidgades med två väldiga flyglar, den östra med plats för ordensalarna. I västra flygeln låg Frimurarkällaren som var mycket populär bland riksdagsmännen, som vid denna tid höll till på Riddarholmen, och där de stötte ihop med tjänstemän från ämbetsverken och med med folk från P.A. Norstedt & Söners förlag.

I palatset finns nu två av Svea hovrätts avdelningar.

Hessensteinska palatset
Den första byggherren till Hessensteinska palatset var riksstallmästaren och riksrådet m m Bengt Oxenstierna, kallad Resare-Bengt för sina färder tlll Persien, Palestina och Egypten. Byggnaden uppfördes i tysk-nederländsk renässansstil men moderniserades på 1700-talet med drag av rokoko.

Senare bodde här Bengt Gabrielsson Oxenstierna, kanslipresident och förnuftig statsman under fyra regenter. Tyvärr lyckades han inte förmå Karl XII att sluta fred medan tid var. Det var Bengt Oxenstierna som först gav den husvilla kungafamiljen tak över huvudet när slottet Tre kronor brann i maj 1697.

På 1740-talet skänkte Fredrik I palatset till sin mätress Hedvig Taube men hon avled innan hon hann flytta in. Parets äldste son, Fredrik Wilhelm av Hessenstein ärvde huset och gav det sitt namn till evig påminnelse om föräldrarnas skandalösa förbindelse. Porträtt av Hedvig och sonen Fredrik Wilhelm hänger i en av sessionssalarna.

På 1750-talet hyrdes palatset av diplomaten, politikern och konstälskaren Carl Gustaf Tessin - son till arkitekten Nicodemus Tessin d y - och hans hustru Ulla Sparre. Paret inredde hemmet med sina märkliga konstsamlingar och tog emot tidens kulturelit vid berömda lördagsgillen.

Hessensteinska palatset används nu av Miljööverdomstolen som är en del av Svea hovrätt.

Texten om historien, palatsen och myndigheten är hämtad ur guideboken Gamla Stan med Slottet och Riddarholmen av Béatrice Glase och Gösta Glase och ur Sture Holmberghs bok Rundvandringar i Svea hovrätts byggnader. De har givit sitt tillstånd till att dessa texter används och delvis bearbetas till Svea hovrätts hemsidor.