Tillstånd till Botniabanan genom Natura 2000-områdena i Umeå m.m.

Kompensationsåtgärder till följd av Botniabanans inverkan på bl.a. rastande fåglar ska enligt Banverkets åtagande genomföras inom områdena Skärberget-Stranden och Storavan. Målet för dessa åtgärder är att långsiktigt bevara och skapa ett stort sammanhängande odlingslandskap av brukade åkrar, odling av foder för fåglar, betesmarker, grunda vattenytor med både tillfälliga flödvattenytor och mer permanenta vattenytor. Dessutom ingår naturliga strandängar mot älvens deltaområden.

Miljödomstolen har behandlat aktuella ansökningar tidigare och har nu företagit målen till ny prövning sedan ytterligare utredningar inkommit efter Miljööverdomstolens återförvisningsbeslut i juni 2006. Vid huvudförhandlingen den 13-16 februari i år motsatte sig markägare, Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening att Banverket skulle få begärda tillstånd. De ansåg bl.a. att skadorna på miljön är så allvarliga att det egentligen inte går att kompensera för intrånget i Natura 2000-områdena och att det fanns allvarliga brister i miljökonsekvensbeskrivningarna bl.a. i fråga om samrådsförfarandet. Berörda myndigheter såsom Naturvårdsverket, länsstyrelsen och Umeå kommun tillstyrkte emellertid tillstånd.

Till följd av att miljödomstolen anser sig bunden av regeringens tillåtlighetsbeslut den 12 juni 2003 tar domstolen inte ställning till alternativa bansträckningar och övriga frågor som regeringen beslutat om. Miljödomstolen anser att miljökonsekvensbeskrivningarna kan godkännas och att tillstånd kan meddelas med vissa föreskrivna villkor.

Miljödomstolen har tidigare i beslut den 2 mars 2007 avslagit yrkanden från markägare m.fl. om att miljödomstolen skulle inhämta s.k. förhandsavgörande från EG-domstolen.