Så går en huvudförhandling till

Brottmålsrättegångar ser oftast likadana ut. Här kan du läsa mer om vad som händer under rättegången och i vilken ordning.

En huvudförhandling är det som i dagligt tal kallas för rättegång. Huvudförhandling i brottmål går vanligtvis till på ungefär samma vis oavsett domstol eller brott.

Här kan du läsa om hur förhandlingen går till. Vill du veta mer om vilka personer som är med vid rättegången kan du läsa det på sidan Vem är vem.

Inledningen av huvudförhandlingen

  • Protokollföraren ropar på målet via domstolens högtalarsystem genom att säga ”Rätten håller huvudförhandling i mål mellan åklagaren och NN. Förhandlingen hålls i sal X” eller liknande.
  • Då ska den som är tilltalad, alltså åtalad för brottet, och den som är målsägande (brottsoffer) gå in i salen liksom åklagare, eventuell försvarare, målsägandebiträde och särskild företrädare för barn.
  • En tilltalad som är häktad leds däremot in av vakter.
  • Den som vill följa rättegången som åhörare kan också gå in.
  • Den som ska vittna måste däremot vänta. Vittnet ska nämligen inte påverkas av det som sägs tidigare i rättegången. Vittnet ropas in i salen när det är dags för vittnesförhöret.
  • Alla förhandlingar vid domstolen ska som utgångsläge vara offentliga men i vissa fall kan delar av förhandlingen hållas bakom stängda dörrar.
  • Stängda dörrar innebär att inga åhörare får följa förhandlingen, varken i salen eller på annat sätt.
  • Rätten kan besluta när som helst under en förhandling att en del ska hållas bakom stängda dörrar. Ibland gäller det bara ett förhör och sedan öppnas dörrarna igen.
  • Det kan finnas flera anledningar till att delar av förhandlingen inte ska vara offentlig. Det kan vara uppgifter som styrs av offentlighets- och sekretesslagen. Det kan också vara förhör med en person som är under 15 år eller lider av en psykisk störning. Det är vanligt att mål som rör sexualbrott och barnpornografi hålls bakom stängda dörrar.
  • Ordföranden inleder förhandlingen med att kontrollera vilka som är närvarande.
  • Då brukar ordföranden också dubbelkolla så att eventuella åhörare inte är vittnen som ska höras senare.
  • Rätten kontrollerar, i samråd med parterna, om det finns något hinder mot att börja huvudförhandlingen. Det kan till exempel vara om något vittne inte kan komma eller om det har dykt upp ett nytt bevis som det behövs mer tid till att granska. I så fall kan förhandlingen ställas in och tas om vid ett senare tillfälle. Det är rätten som avgör det.
  • Åklagaren går igenom det som står i åtalet, som kallas för stämningsansökan.
  • Den tilltalade får ge sin inställning till varje åtalspunkt, helt enkelt säga om hen erkänner eller inte. Ibland kan en tilltalad medge att ha gjort det som står i åtalet men neka till att det skulle ha varit ett brott.
  • Den tilltalade kan också svara på om eventuella skadeståndskrav eller andra av åklagarens yrkanden är rimliga. Det vill säga, om den tilltalade fälls för brottet, tycker hen att skadeståndskraven är rimliga eller borde de av någon anledning vara lägre?
  • Har den tilltalade en försvarare är det försvararen som svarar för den tilltalades räkning.
  • Åklagaren får berätta mer i detalj om varje påstått brott och lägga fram bevisningen. Detta kallas för sakframställning.
  • Det kan innebära att åklagaren går igenom vissa delar av förundersökningen, t.ex. brottsanmälan, journalanteckningar och andra bevismaterial.
  • Det kan också handla om att visa bilder eller filmer som åklagaren tycker att rätten ska känna till.
  • Försvararen eller den tilltalade får också möjlighet att kortfattat berätta om de påstådda brotten och bemöta det åklagaren påstått.

Förhören

Eftersom rätten bara får döma utifrån det som sagts under rättegången räcker det inte att vittnesmål finns nedskrivna, exempelvis i polisförhören. De vittnen som åklagaren och försvaret tycker är viktiga måste därför höras igen under rättegången.

  • Den som är målsägande, brottsoffer, får vanligtvis börja.
  • Åklagaren inleder med att ställa frågor till målsägandet. Därefter får också den tilltalade, eller dennes försvarare, ställa frågor.
  • Även rätten kan ställa frågor till målsäganden för att vara säker på att ha förstått.
  • I undantagsfall kan förhöret hållas utan att den tilltalade är i salen. Den tilltalade sitter i så fall i ett annat rum och lyssnar eller tittar samtidigt på förhöret.
  • Den tilltalade får berätta om sin syn på händelsen.
  • Åklagaren får ställa frågor. Finns det en försvarare, ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn får de också ställa frågor.
  • Även rätten kan ställa frågor till den tilltalade för att vara säker på att ha förstått.
  • Vanligtvis kontrollerar ordföranden om vittnet har någon koppling till den tilltalade. Är det till exempel en familjemedlem kan vittnet ibland få välja att inte ställa upp.
  • Vittnet svär vittneseden: ” ”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”. Den som därefter ljuger kan dömas för mened, ett brott som vanligtvis ger fängelse.
  • Åklagaren får ställa frågor till vittnet. Finns det en försvarare, ett målsägandebiträde eller en särskild företrädare för barn får de också ställa frågor. Har den tilltalade ingen försvarare får den tilltalade själv ställa frågor.
  • Även rätten kan ställa frågor till vittnet för att vara säker på att ha förstått.
  • I undantagsfall kan förhöret hållas utan att den tilltalade är i salen. Den tilltalade sitter i så fall i ett annat rum och lyssnar eller tittar samtidigt på förhöret.
  • När förhöret är slut kan vittnet vanligtvis själv välja att stanna kvar som åhörare eller lämna salen.
  • Vittnet har möjlighet att begära ersättning för förlorad arbetsinkomst eller andra kostnader hen haft för att komma till domstolen.
  • En målsägande eller ett vittne som kallats till domstolen kan ha rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst eller andra kostnader man haft för att komma till domstolen.
  • Det är staten som betalar ersättning utom i de fall då en tilltalad har begärt att ett vittne ska kallas. Då är det den tilltalade som betalar.
  • En tilltalad som frikänns kan få ersättning av staten för vissa kostnader.
  • Offentliga försvarare och målsägandebiträden ersätts för sitt arbete av staten. Den tilltalade kan bli skyldig att helt eller delvis betala tillbaka denna kostnad till staten.
  • Alla förhör spelas in med ljud och bild för att kunna visas i hovrätten om domen överklagas.
  • Ljudet är offentligt men bilden är belagd med sekretess och ska inte lämnas ut till någon utanför domstolarna. Efter att målet är avgjort förstörs filmerna.
  • Om du är åhörare kan du komma med på bild om du sitter direkt bakom någon som förhörs.
  • Genom att förhören spelas in behöver ett målsägande eller vittne oftast inte komma till hovrätten för att lämna sin berättelse på nytt.
  • Ibland kan en person som ska höras delta från en annan domstol via videolänk.
  • Det innebär att personen som ska höras inte behöver komma till den domstol där förhandlingen hålls utan kan i stället sitta i ett videorum på en annan domstol eller myndighet.
  • Vittnen och målsägande kan i vissa fall höras via telefon.
  • Det är rätten som avgör om ett förhör kan hållas via videolänk eller telefon.
  • Förhandlingar vid svenska domstolar hålls alltid på svenska men om någon part eller vittne behöver tolk har den rätt till det.
  • Domstolen ser i förväg till att det finns en tolk på plats när det behövs. Det är också domstolen som avgör vid vilka tillfällen det behövs en tolk.
  • Är det en tilltalad eller ett målsägande som behöver hjälp finns tolken på plats under hela huvudförhandlingen. Är det ett vittne som kommer är tolken där bara under vittnesmålet.
  • Tolken har avlagt en ed vid domstolen och ska översätta allt som sägs så korrekt som möjligt. Tolken måste också vara opartisk.
  • Tolken översätter åt båda håll – till och från svenska.
  • Kostnaden för tolkning betalas av staten.

Avslutning av förhandlingen

  • Rätten går igenom uppgifter om den tilltalades personliga förhållanden, kallas även personalia. Det handlar om familjeförhållande, arbete, om den tilltalade har ett ordningsamt liv i övrigt.
  • Rätten tittar också på ett utdrag från belastningsregistret för att se om den tilltalade dömts för brott tidigare.
  • Ibland har den tilltalade träffat Kriminalvården för samtal i förväg. Kriminalvården skriver då ett yttrande med information om den tilltalade är lämplig för att göra samhällstjänst eller rekommenderas att gå i ett av Kriminalvårdens program.
  • Genomgången har främst betydelse för vilket eventuellt straff den tilltalade ska få.
  • Åklagaren lyfter fram de omständigheter och bevis som hen anser talar för att den tilltalade är skyldig.
  • Vanligtvis yrkar åklagaren på vilket straff den tilltalade borde få.
  • Ett eventuellt målsägandebiträde får också möjlighet att tala för brottsoffrets del.
  • Den tilltalade eller dennes försvarare lyfter fram de omständigheter och bevis som hen anser talar för att den tilltalade är oskyldig eller att det finns förmildrande omständigheter.
  • När alla parter fått slutföra sin talan avslutas huvudförhandlingen och alla utom rättens ordförande, de tre nämndemännen och protokollföraren måste lämna salen.
  • Om domen kan avkunnas, alltså meddelas i salen, överlägger rätten direkt. Ordföranden och de tre nämndemännen beslutar tillsammans hur rätten ska döma. När de är klara kallas parter och åhörare in i salen igen. Då redovisar ordföranden hur rätten dömer i målet. Domen skickas sedan till parterna.
  • Om rätten behöver längre tid på sig för att besluta om domen berättar ordföranden vilken dag domen beräknas vara klar. Parterna får domen skickad till sig medan andra intresserade kan vända sig till domstolen för att beställa en kopia.

Relaterat innehåll

Publicerad
2019-03-14
Uppdaterad
2019-09-16

Hoppa till innehåll

Relaterat innehåll