Dom i mål om inkomstskatt och mervärdesskatt

Mål: 4634--4635-19
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om Svenska kyrkans tillhandahållanden av vissa tjänster till sina församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift ska inkomst- och mervärdesbeskattas.

Den som inom ramen för en näringsverksamhet tillhandahåller tjänster till andra ska normalt inkomstbeskattas för dessa transaktioner. Om tjänsterna tillhandahålls mot ersättning och den som tillhandahåller dem är en s.k. beskattningsbar person gäller som regel vidare att transaktionerna ska mervärdesbeskattas.

Målen i Högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om Svenska kyrkans tillhandahållanden av vissa tjänster till sina församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift ska inkomst- och mervärdesbeskattas.

Sedan Svenska kyrkan skildes från staten är den ett registrerat trossamfund och som sådant en juridisk person. Svenska kyrkan består av nationella organ samt av lokala och regionala enheter i form av församlingar, kyrkliga samfälligheter (dvs. sammanslutningar av församlingar) och stift. De lokala och regionala enheterna är registrerade organisatoriska delar av Svenska kyrkan och egna juridiska personer, men ingår samtidigt som integrerade delar av den juridiska personen Svenska kyrkan.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att prövningen av om de aktuella transaktionerna ska inkomstbeskattas bör göras med utgångspunkt i Svenska kyrkans särskilda organisation och den speciella reglering som gäller för kyrkan och dess organisatoriska delar.

Domstolen fann att Svenska kyrkans tillhandahållande av de aktuella tjänsterna inte skett till de organisatoriska delarna i deras egenskap av egna juridiska personer utan att tillhandahållandena skett inom trossamfundet Svenska kyrkan. Tjänsterna ska därmed inte inkomstbeskattas.

Förutom att Svenska kyrkans tillhandahållanden skett inom trossamfundet Svenska kyrkan, ansåg domstolen att det inte förelegat något rättsförhållande mellan självständiga parter. Domstolen fann därför att tjänsterna inte tillhandahållits mot ersättning i mervärdesskattedirektivets mening och att de därmed inte heller ska mervärdesbeskattas.