Dom i mål om förhandsbesked om mervärdesskatt

Mål: 4525-21
Fråga om varor som, efter godkännande av arbetsgivaren, köps in av en anställd för att användas vid arbete i hemmet kan anses levererade till arbetsgivaren om denne betalar ut ersättning för inköpen till arbetstagaren. Förhandsbesked om mervärdesskatt.

Den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet till mervärdesskatt får göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Förvärvet ska ha gjorts och levererats från en annan beskattningsbar person.

Ett bolag har för de kontorsanställda som har arbetsuppgifter som kan utföras hemifrån tagit fram ett erbjudande enligt vilket de anställda kan få göra inköp av viss utvald kontorsutrustning för användning vid arbete i hemmet. För erbjudandet gäller ett antal villkor såsom att den anställde ska ha fått ett godkännande av sin chef innan han eller hon gör inköpet och att kostnaden får uppgå till ett visst maxbelopp per anställd. Vid beställningen ska den anställde uppge sitt namn och adress samt bolagets namn. Leverans sker till den anställdes adress. Vid begäran om ersättning ska den anställde ge in kvitto, faktura eller motsvarande handling till bolaget En begäran om ersättning godkänns inte om den anställde faktiskt arbetar på kontoret. Bolaget för ett register över vilka inköp som har godkänts och vilken kontorsutrustning som finns utplacerad hos vilken anställd. Om en anställning upphör kan den anställde antingen köpa kontorsutrustningen till marknadspris eller lämna tillbaka den. Varorna tillhandahålls av två utvalda leverantörer till priser som bolaget har förhandlat fram. Bolaget ansökte om förhandsbesked för att få veta om det har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt hänförlig till kostnader för inköpen som görs av de anställda.

Skatterättsnämnden ansåg att bolaget inte hade rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt då det enligt nämnden är de anställda som förvärvar inventarierna och de transaktioner som sker mellan de anställda och bolaget inte innebär att de anställda i egenskap av beskattningsbara personer överlåter inventarierna till bolaget.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att vid inköp av kontorsutrustning i enlighet med bolagets erbjudande blir bolaget slutligen ägare till utrustningen. Vidare konstateras att som förutsättning för att ersättning ska betalas ut till de anställda gäller att utrustningen används i bolagets verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen anser att den omständigheten att de anställda i ett första led köper in utrustningen inte innebär att bolaget ska vägras avdrag för inköp som görs i enlighet med erbjudandet utan att de anställda får anses agera för arbetsgivarens räkning när de inom ramen för anställningen förvärvar kontorsutrustning på villkor som säkerställer att den ska användas för bolagets skattepliktiga transaktioner. Högsta förvaltningsdomstolen anser därför att utrustning har levererats till bolaget av en annan beskattningsbar person och att den utgör förvärv i bolagets verksamhet. Målet återförvisas till Skatterättsnämnden för prövning av om avdragsförbudet för ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad är tillämpligt eller inte.