En kommunal nämnd på miljö- och hälsoskyddsområdet tog emot ett klagomål om att döda djurkroppar i plastsäckar hade påträffats i naturen. För att utreda klagomålet begärde nämnden hos Jordbruksverket att få ta del av samtliga uppgifter i myndighetens anläggningsregister om den djurhållare som var kopplad till en märkbricka som hade hittats i en av plastsäckarna. Jordbruksverket lämnade inte ut uppgifterna till nämnden med hänvisning till sekretess.
För att en sekretessbelagd uppgift ska kunna lämnas till en annan myndighet krävs att en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig. Enligt den i målet aktuella sekretessbrytande bestämmelsen får uppgifter som rör misstankar om ett begånget brott lämnas till en myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet om fängelse ingår i straffskalan och brottet kan antas leda till någon annan påföljd än böter.
Frågan i målet var om den kommunala nämnden kunde anses som en myndighet som har till uppgift att ingripa mot brott.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att nämnden har ett tillsyns- och kontrollansvar på miljö- och hälsoskyddsområdet. Nämnden är som tillsynsmyndighet skyldig att anmäla överträdelser av miljöbalken till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten om det finns anledning att misstänka brott. Tillsynsmyndigheten ska dock inte göra någon bedömning av om överträdelsen kan leda till en fällande dom, hur allvarlig gärningen är eller vem som är ansvarig för brottet i straffrättslig mening. Sådana bedömningar ska göras i den efterföljande brottsutredningen.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen var nämnden därmed inte att betrakta som en myndighet som har till uppgift att ingripa mot brott. De begärda uppgifterna kunde därför inte lämnas till nämnden med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen.