Högsta förvaltningsdomstolens logotyp
 

Dom i mål om stöd och service till vissa funktionshindrade

Mål: 3763-19
Fråga om vilket underlag som kan krävas i ett ärende om personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade för att en hälso- och sjukvårdsåtgärd ska kunna bedömas som egenvård.

Personlig assistans får inte lämnas för hälso- och sjukvårdsåtgärder som utförs inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen. Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal kan dock överlämna en sådan åtgärd åt den enskilde att utföra själv eller med hjälp av någon annan, s.k. egenvård. Åtgärden utgör då inte längre hälso- och sjukvård och kan följaktligen beaktas vid bedömningen av rätten till personlig assistans.

En enskild ansökte om personlig assistans för bl.a. hjälp med spolning av en kateter. Kommunen avslog ansökan i denna del eftersom åtgärden bedömdes vara en sjukvårdande insats. Enligt kammarrätten hade den enskilde genom ingivna läkarintyg gjort sannolikt att behovet av hjälp med spolning av kateter utgjorde egenvård. Det förelåg därför rätt till personlig assistans för hjälp med åtgärden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att kommunen måste försäkra sig om att den inte beviljar personlig assistans för andra hälso- och sjukvårdsåtgärder än sådana som utgör egenvård. Inte minst ur ansvarssynpunkt är det, såväl för den enskilde som för den som beslutar om och den som utför assistansen, av betydelse att det är klarlagt huruvida hälso- och sjukvårdsåtgärder är egenvård eller inte. Själva egenvårdsbedömningen utgör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen och kan endast göras av någon som har behörighet till detta. Mot denna bakgrund bör enligt Högsta förvaltningsdomstolen det kravet ställas att det klart framgår av beslutsunderlaget att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har överlämnat åt den enskilde att utföra åtgärden själv eller med hjälp av någon annan.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar vidare att en enskild har rätt att få en egenvårdsbedömning dokumenterad av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal och även att få ett intyg om denna bedömning. Eftersom det är fråga om att bedöma om en förmån får beviljas samt med hänsyn till möjligheterna för den enskilde att bidra med utredning är det rimligt av kommunen att kräva att den som ansöker om personlig assistans för hjälp med en egenvårdsåtgärd ger in utredning som visar att en hälso- och sjukvårdsåtgärd har bedömts utgöra egenvård.

Vad gäller de i målet aktuella läkarintygen framgår det inte klart av dessa att läkaren har bedömt att åtgärden överlämnats till någon annan i form av egenvård. Högsta förvaltningsdomstolen bifaller därför kommunens överklagande.