Skatt ska enligt lagen om skatt på plastbärkassar betalas för plastbärkassar. Med plastbärkasse avses en bärkasse som i mer än försumbar omfattning består av plast. En bärkasse definieras i lagen som en påse, med eller utan handtag, som är avsedd att tillhandahållas konsumenter för att de ska kunna packa varor på en plats där varor tillhandahålls eller bära varor därifrån och som inte är avsedd för varaktigt bruk. Plastkassar som är avsedda för varaktigt bruk är därför inte skattepliktiga.
Rättsfallet HFD 2020 ref. 54 gällde en plastkasse som hade godkänts som en flergångsbärkasse av Research Institutes of Sweden (RISE) och som enligt certifieringen skulle hålla för minst 50 användningar. I det fallet fann Högsta förvaltningsdomstolen att plastkassens konstruktion och materialval inte på något avgörande sätt skilde sig från sådana plastkassar av engångskaraktär som typiskt sett tillhandahålls inom detaljhandeln. Kassen bedömdes inte vara av sådant slag att den typiskt sett skulle komma att användas ett stort antal gånger. Den var därmed inte avsedd för varaktigt bruk utan var skattepliktig.
Den plastkasse som Högsta förvaltningsdomstolen nu har prövat skiljer sig från den som var föremål för bedömning i rättsfallet på så vis att den nu aktuella kassen är tillverkad av ett miljövänligt material som kan brytas ned i naturen utan att det bildas mikroplaster. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar dock att som lagstiftningen är utformad finns det inte utrymme för att väga in miljöaspekten vid prövningen av om kassen är avsedd för varaktigt bruk. Kassen kan därmed inte anses vara avsedd för varaktigt bruk utan är skattepliktig.