Vid fastighetstaxeringen indelas byggnader i olika byggnadstyper. De s.k. specialbyggnaderna är skatte- och avgiftsfria. En typ av specialbyggnad är en bad-, sport- och idrottsanläggning, dvs. en byggnad som till övervägande del används för bad, sport, idrott och liknande.
Ett bolag äger en byggnad som inrymmer en anläggning med trampoliner, studsmattor och hinderbanor m.m. som kan utnyttjas av betalande besökare, en s.k. trampolinpark. Mot bakgrund av denna användning ansåg bolaget att byggnaden ska indelas som specialbyggnad. Skatteverket bedömde att dessa aktiviteter faller utanför specialändamålet för bad-, sport-och idrottsanläggningar, och indelade därför byggnaden som ett skatte- och avgiftspliktigt hyreshus. Som grund för sin bedömning anförde Skatteverket bl.a. att de aktuella aktiviteterna mer är att betrakta som lek, nöje och rekreation än samhällsnyttig sport eller idrott.
Högsta förvaltningsdomstolen fann att merparten av de aktiviteter som erbjuds i byggnaden är av sådant slag att de är att hänföra till sport eller idrott. Domstolen angav vidare att även om aktiviteterna delvis har inslag av lek, nöje eller rekreation saknas det stöd i lagtext och förarbeten för att det skulle diskvalificera byggnaden från att betraktas som en sport- eller idrottsanläggning. Byggnaden indelades därför som specialbyggnad.