Inom inkomstbeskattningen kan resultatet av ett företags verksamhet justeras med stöd av den s.k. korrigeringsregeln. Regeln bygger på armlängdsprincipen som innebär att priser och andra villkor som avtalas mellan närstående företag i gränsöverskridande situationer ska överensstämma med vad oberoende företag hade avtalat om i motsvarande situation. Korrigeringsregeln tillämpas på svenska företag om resultatet blivit lägre till följd av icke armlängdsmässiga villkor som avtalats om med närstående företag utomlands.
Verksamheten i ett svenskt företag som ingår i en multinationell koncern bestod i att utföra en viss produktionstjänst till ett utländskt närstående företag. För det erhöll det svenska företaget ersättning för sina kostnader jämte ett vinstpåslag i enlighet med ett s.k. omvandlingsavtal med det närstående företaget. Skatteverket höjde det svenska företagets resultat med stöd av korrigeringsregeln. Höjningen motsvarade ett avdrag som företaget hade gjort för en skadeståndskostnad som uppstått vid uppsägningen av ett elavtal och den kostnaden hade inte ersatts av det närstående företaget. Grunden för höjningen var att det utländska moderbolaget i koncernen i förhållande till den aktuella elleverantören hade utfärdat en garanti för det svenska företagets åtaganden enligt elavtalet och före uppsägningen även gentemot det svenska företaget hade åtagit sig att stå för riskerna vid uppsägningen. Det svenska företaget hade dock inte ersatts för skadeståndet av moderbolaget på annat sätt än genom ett aktieägartillskott från koncernmoderbolaget. Skatteverket menade att det var fråga om villkor som inte var armlängdsmässiga och som medfört att det svenska företagets resultat hade blivit lägre och det utländska koncernmoderbolagets resultat högre.
I Högsta förvaltningsdomstolen var frågan om det som Skatteverket hade gjort gällande för att höja resultatet innebar att förutsättningarna för att tillämpa korrigeringsregeln var uppfyllda. I sin bedömning konstaterade domstolen bl.a. att risken för elavtalet primärt burits av det närstående utländska företag som varit köpare av det svenska företagets tjänster eftersom det företaget i praktiken hade burit kostnaderna för elen. Såväl uppsida som nedsida av elavtalet, om det visade sig förmånligt respektive oförmånligt, tillkom alltså detta företag. Den kostnadsbesparing som uppsägningen av elavtalet innebar medförde därmed att resultatet blev högre i det utländska företaget. Att koncernens och koncernmoderbolagets resultat kan ha påverkats positivt av kostnadsbesparingen ansågs inte vara detsamma som att en inkomst hade förts över till koncernmoderbolaget i den mening som avses i korrigeringsregeln. Domstolen bedömde därför att det saknades förutsättningar för att tillämpa korrigeringsregeln utifrån det som Skatteverket gjort gällande i målet och upphävde därför underinstansernas avgöranden inklusive Skatteverkets beslut.