I lagen (2018:1289) om adoption i internationella situationer finns bestämmelser om utländska adoptionsbesluts giltighet i Sverige. Av bestämmelserna i den lagen framgår att ett beslut om adoption av ett barn som har meddelats eller som annars gäller i barnets eller en adoptivförälders hemviststat och som har fått laga kraft, gäller i Sverige. Det krävs alltså inget beslut om godkännande av det utländska beslutet för att adoptionen ska gälla i Sverige, men om ett barn med hemvist utomlands ska adopteras av någon med hemvist i Sverige gäller särskilda regler om förfarandet. Det krävs då att adoptionen har genomförts i enlighet med lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling. Detta innebär att det utländska beslutet om adoption i ett sådant fall endast gäller om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionssammanslutning eller om Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd har godkänt förfarandet (enskild adoption). Om det finns synnerliga skäl får myndigheten besluta att det utländska beslutet ska gälla i Sverige även om dessa regler inte har följts.
Det aktuella målet gällde en person som var bosatt i Sverige och som enligt ett thailändskt adoptionsbeslut hade adopterat sitt minderåriga barnbarn som var bosatt i Thailand. Personen ansökte hos Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd om att det thailändska adoptionsbeslutet skulle gälla i Sverige. Myndigheten konstaterade att det varit frågan om en enskild adoption och att myndigheten inte hade godkänt förfarandet innan det utländska adoptionsbeslutet meddelades. Eftersom det inte förelåg synnerliga skäl att ändå godkänna adoptionsbeslutet, avslogs ansökan.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om när ett godkännande av förfarandet vid en enskild adoption senast måste föreligga för att ett utländskt beslut om adoption ska gälla i Sverige.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det följer av regleringen i lagen om adoption i internationella situationer att det är adoptionsförfarandet fram till och med det utländska beslutet om adoption som ska uppfylla de krav som ställs i lagen om internationell adoptionsförmedling. Vid en enskild adoption krävs därför att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds prövning av om förfarandet är godtagbart görs innan det utländska adoptionsbeslutet meddelas.
I det aktuella målet hade Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd inte prövat om förfarandet var godtagbart innan det thailändska adoptionsbeslutet meddelades. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att myndigheten därför hade haft fog för sin bedömning att adoptionen inte hade genomförts i enlighet med lagen om internationell adoptionsförmedling och att det därmed fanns grund för att pröva om adoptionen ändå skulle gälla i Sverige på grund av synnerliga skäl. Eftersom kammarrätten inte hade gjort någon sådan prövning, upphävde Högsta förvaltningsdomstolen kammarrättens avgörande och återförvisade målet till kammarrätten för prövning av om det finns synnerliga skäl för att det utländska adoptionsbeslutet ska gälla i Sverige.