Enligt plan- och bygglagen finns en möjlighet för regeringen att under vissa förutsättningar förelägga en kommun att inom en viss tid anta en detaljplan (planföreläggande). Om kommunen inte följer ett planföreläggande får regeringen besluta att länsstyrelsen ska bereda planärendet. I en sådan situation får regeringen anta detaljplanen.
En naturskyddsförening ansökte hos Högsta förvaltningsdomstolen om rättsprövning av dels regeringens beslut att förelägga Kiruna kommun att anta en detaljplan som möjliggör gruvverksamhet vid Nunasvaara grafitfyndighet i Kiruna kommun, dels regeringens beslut att låta Länsstyrelsen i Norrbottens län bereda planärendet.
Frågan i målen var om de klandrade regeringsbesluten var sådana tillståndsbeslut enligt Århuskonventionen som en miljöorganisation har rätt att få prövade enligt rättsprövningslagen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de klandrade avgörandena inte har någon miljöpåverkan utan endast utgör steg i en statlig sanktionsmöjlighet för att möjliggöra att en detaljplan kan antas. Besluten förutsätter inte heller någon miljöbedömning. Högsta förvaltningsdomstolen fann således att besluten inte är sådana tillståndsbeslut som omfattas av rätten till rättslig prövning enligt Århuskonventionen och avvisade ansökningarna.