Målet gällde en person som är beviljad assistansersättning och som själv anställt sina
personliga assistenter. Han hade till Försäkringskassan inkommit med en redovisning
avseende sina kostnader för personliga assistenter under perioden augusti 2023–januari 2024. De personliga assistenterna hade t.o.m. juli 2023 betalat för friskvårdsaktiviteter och därefter lämnat in betalningsunderlag till den assistansberättigade som i samband med löne-utbetalningar i september och oktober betalade ut motsvarande belopp i friskvårdsbidrag. Försäkringskassan godkände inte dessa kostnader eftersom de enligt kassan avsåg föregående avräkningsperiod och uttalade att man endast kan godta kostnader som gäller och har uppkommit under den aktuella perioden.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vad som avses med kostnader för lämnad assistans eller för personliga assistenter eller vid vilken tidpunkt en kostnad ska anses ha uppstått inte framgår vare sig av lagtext eller förarbeten. Endast undantagsvis bör det därför komma i fråga att vägra ersättning när en försäkrad under en avräkningsperiod gjort en betalning för vad som i och för sig är en ersättningsgrundad kostnad för personliga assistenter. Försäkringskassans synsätt innebär att kostnaden för ett friskvårdsbidrag kan ha uppstått vid en tidpunkt då den försäkrade inte ens känner till att assistenten har betalat för en friskvårdsaktivitet. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde därmed att det avgörande, när det gäller frågan om vid vilken tidpunkt en kostnad för ett friskvårdsbidrag till en personlig
assistent ska anses ha uppstått, bör vara när den försäkrade betalar ut bidraget till assistenten och inte när assistenten betalar för friskvårdsaktiviteten.
Den assistansberättigade hade i det här fallet betalat ut friskvårdsbidrag till sina personliga assistenter under den aktuella avräkningsperioden. Kostnaden för friskvårdsbidragen har således uppstått under perioden.