Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till ekonomiskt bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd). Den som har tillgångar som är lätta att realisera kan behöva sälja dessa och använda pengarna för sin försörjning innan bistånd kan komma i fråga. Detta gäller bl.a. om en biståndssökande äger en personbil.
Frågan i målet var vilken betydelse det har att en personbil i vägtrafikregistret är registrerad på någon annan än den sökande vid bedömningen av rätten till försörjningsstöd. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att registreringen i vägtrafikregistret inte utgör något bevis om äganderätten till fordonet och att registreringen därmed inte heller kan anses utgöra någon stark presumtion för det verkliga ägandet. Vid bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd måste i stället göras en samlad bedömning av relevanta omständigheter som kommit fram i socialnämndens utredning. Vid en sådan bedömning är registrerad ägare i vägtrafikregistret en av flera omständigheter som ska beaktas. Andra omständigheter som kan ha betydelse är exempelvis vem som står för kostnader för fordonsskatt och försäkring, vem som haft fordonet i sin besittning, vem som regelbundet brukat fordonet samt vem som haft utgifter för drivmedel och parkeringsavgifter.
I det aktuella fallet fanns enligt Högsta förvaltningsdomstolen flera omständigheter som talade för att sökandena haft en personbil i sin besittning och att de regelmässigt hade brukat denna. Sökandena hade enligt domstolen inte på ett tillförlitligt sätt förklarat sitt bilinnehav. Vid en sammantagen bedömning ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att nämnden haft fog för sin bedömning att sökandena vid prövningen av rätten till bistånd var att anse som de verkliga ägarna till fordonet.