Myndigheter och vissa andra aktörer ska enligt lag på begäran av en brottsbekämpande myndighet lämna ut en fysisk persons kontaktuppgifter, om kontaktuppgifterna behövs i den brottsbekämpande verksamheten. En kontaktuppgift ska dock inte lämnas ut om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Frågan i målet var hur denna intresseavvägning ska göras.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade inledningsvis att det normalt inte finns
anledning för en utlämnande aktör att ifrågasätta vare sig att en brottsbekämpande
myndighet begär uppgifter i brottsbekämpande syfte eller att uppgifterna behövs i den brottsbekämpande verksamheten.
Därefter konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att den intresseavvägning som ska göras när det gäller kontaktuppgifter liknar den prövning som görs enligt regleringar där uttrycket synnerliga skäl används för att markera den nivå på omständigheter som ska föreligga för att en viss rättsföljd ska inträda. Genom kravet på synnerliga skäl markeras att det krävs tungt vägande skäl för att neka ett utlämnande. Avsikten är således att prövningen bara i undantagsfall ska resultera i att en kontaktuppgift inte lämnas ut.
Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att utrymmet för att av integritets- eller andra skyddshänsyn inte lämna ut kontaktuppgifter är ytterst begränsat. Domstolen angav vidare att i speciella situationer kan ett utlämnande leda till konsekvenser som talar för att uppgifterna inte bör lämnas ut, t.ex. att en person inte söker vård. Ett utlämnande bör dock bara kunna nekas om det finns konkreta uppgifter som med en betydande styrka talar för att utlämnandet skulle få den befarade konsekvens i det enskilda fallet. Den befarade konsekvensen måste därutöver vara av så allvarlig natur att den kan sägas föreligga synnerliga skäl.
Sammanfattningsvis konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att utrymmet för att inte lämna ut kontaktuppgifter är ytterst begränsat.
Högsta förvaltningsdomstolen fann i detta fall att Karolinska Universitetssjukhuset skulle lämna ut den kontaktuppgift som Polismyndigheten begärt ut.