En person kan under vissa förutsättningar beviljas en insats enligt LSS i form av bostad med särskild service för vuxna. Insatsen ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om en förvaltare har förordnats för den enskilde kan förvaltaren enligt 8 § LSS begära insatsen, om den enskilde uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan.
Målet rörde en kvinna som hade en förvaltare enligt föräldrabalken med uppgift att bl.a. bevaka hennes rätt och sörja för hennes person. Förvaltaren ansökte hos kommunen om att hon skulle beviljas en bostad med särskild service. Kommunen beslutade att inte inleda någon utredning med anledning av ansökan med hänvisning till att insatsen inte var begärd av kvinnan själv och det inte var uteslutet att hon själv kunde ta ställning i frågan om hon ville samtycka till ansökan eller ej.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förvaltaren enligt föräldrabalken var behörig att ansöka om insatser för den enskildes räkning, men att denna behörighet inte utesluter att den enskilde samtidigt kan vara behörig att själv begära insatser. Det kan även inträffa, vilket var fallet i det aktuella målet, att förvaltaren ansöker om en insats trots att den enskilde anser att någon sådan insats inte behövs. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att bestämmelsen i 8 § LSS inte utgjorde någon begräsning av förvaltarens behörighet att ansöka om insatser för den enskildes räkning. Även om den enskilde anser att någon insats inte behövs ankommer det på kommunen att pröva förvaltarens ansökan och ta ställning till vilket stöd och vilken service som den enskilde kan antas ha behov av och vad som kan erbjudas. Om den enskilde efter ett sådant erbjudande avböjer insatsen, saknas möjlighet att tvångsvis genomföra den.