I ett mål gällande vårdnad och umgänge har Högsta domstolen tagit ställning till om en domstol kan besluta om umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § föräldrabalken utan att samtidigt förordna om fortsatt umgänge utan stöd.
Högsta domstolen konstaterar i avgörandet att regelverket måste anses bygga på tanken att ett beslut om umgängesstöd är ett komplement till ett beslut om umgänge. Det betyder att domstolen, när den beslutar om umgänge med umgängesstöd under viss tid också ska förordna om fortsatt umgänge utan sådant stöd för tiden därefter. Om domstolen inte anser sig kunna förordna om fortsatt umgänge utan stöd ska det alltså normalt inte beslutas om umgänge med umgängesstöd.
Högsta domstolen framhåller emellertid också att förhållandena när domstolen prövar frågan om umgängesstöd kan vara mycket varierande. Och av detta skäl öppnar domstolen för att det undantagsvis – av hänsyn till barnets bästa – bör vara möjligt att besluta om umgänge med umgängesstöd för viss tid utan att samtidigt fatta beslut om fortsatt umgänge. En sådan undantagssituation kan föreligga när det är särskilt angeläget att ett pågående umgänge, där barnet och föräldern träffar varandra med umgängesstöd, får fortsätta ytterligare en period.