Investeringsskyddsavtal är traktater som ingås mellan stater i syfte att främja och skydda gränsöverskridande investeringar. Sådana traktater innehåller ofta MFN-klausuler (most favoured nation). Genom sådana klausuler åtar sig de fördragsslutande staterna att, i de frågor som klausulen omfattar, inte behandla varandra mindre förmånligt än vad de behandlar tredje länder. Rättigheterna enligt en MFN-klausul kan tillkomma även personer som står i ett visst förhållande till en fördragsslutande stat, till exempel investerare som hör hemma i den staten.
I det mål som Högsta domstolen har prövat hade en investerare påkallat skiljeförfarande vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut för prövning av om Georgien hade levt upp till sina förpliktelser i ett investeringsskyddsavtal med Storbritannien. Enligt avtalets tvistlösningsbestämmelse skulle tvister prövas vid ett annat skiljedomsinstitut. Investeraren gjorde emellertid gällande att han hade rätt att få tvisten prövad av en skiljenämnd vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut med stöd av en MFN-klausul i investeringsskyddsavtalet i kombination med en tvistlösningsbestämmelse i ett annat investeringsskyddsavtal som ger investerare rätt att påkalla skiljeförfarande vid bl.a. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.
Med hänsyn främst till MFN-klausulens ordalydelse finner Högsta domstolen att klausulen ska tolkas så att den omfattar tvistlösning, inklusive frågan om vid vilket skiljedomsinstitut som en tvist mellan en investerare och en fördragsslutande stat kan prövas. Tvistlösningsbestämmelsen i det andra investeringsskyddsavtalet bedöms sammantaget vara mer förmånlig för investerare. Domstolens slutsats är mot den bakgrunden att MFN-klausulen, i kombination med tvistlösningsbestämmmelsen i det andra investeringsskyddsavtalet, grundar behörighet för en skiljenämnd vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.