Vid ett nattklubbsbesök sparkade en kvinna en ordningsvakt på benet och gjorde motstånd när hon skulle omhändertas. Åklagaren beslutade om åtalsunderlåtelse för våldsamt motstånd och väckte åtal för våld mot tjänsteman. Tingsrätten och hovrätten har dömt kvinnan för våld mot tjänsteman.
Högsta domstolen har ansett att det varit fråga om samma gärning och att åtalsunderlåtelsen utgjort hinder mot att pröva åtalet för våld mot tjänsteman. Åtalet har därför avvisats.
Domstolen uttalar att en åtalsunderlåtelse har långtgående verkningar som på flera sätt kan jämställas med vad som gäller för en dom, bland annat genom att den antecknas i belastningsregistret och kan få betydelse för påföljden vid återfall i brott. Särskilt med hänsyn till detta ska inte åtalsunderlåtelse beslutas och allmänt åtal väckas för handlingar som utgör samma gärning i den mening som avses i rättegångsbalkens regler om rättskraft. Om det ändå sker kan åtalet inte prövas.