Utlämning för lagföring får beviljas endast om den gärning som avses med utlämningsframställningen motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer.
Ska utlämning ske till en annan stat för en sådan gärning, får utlämning samtidigt beviljas även för annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag (accessorisk utlämning). I sådana fall får en framställning om utlämning grundas på annan utredning än ett beslut om häktning, förutsatt att det finns sannolika skäl för att personen begått gärningen.
Högsta domstolen konstaterar att accessorisk utlämning endast gäller andra brott än sådana som har fängelse i ett år eller mer i straffskalan. Undantaget från kravet på häktningsbeslut gäller alltså när utlämning begärs för lagföring avseende en gärning för vilken maximistraffet är lindrigare än fängelse i ett år.
Maximistraffet för den gärning som avsåg tvångsarbete är – enligt svensk rätt – fängelse i fyra år. Det fanns därmed hinder mot utlämning eftersom det inte fanns något häktningsbeslut avseende den gärningen. Däremot fanns det inte något hinder mot utlämning avseende det brott som i Moldavien betecknas som människohandel.