En person gjorde månatliga löneutbetalningar från ett bolag till någon som inte arbetade där.
Av utredningen framgick inte annat än att pengarna som betalades ut härrörde från bolagets verksamhet, som personen hade kontroll över. Pengarna på bolagets konto, från vilket löneutbetalningarna skedde, kom från kortbetalningar från kunder och avsåg betalning för frisörtjänster eller hårvårdsprodukter. Till kontot kom också hyresbetalningar från en andrahandshyresgäst. Personen hade ensam tillgång till kontot.
Eftersom personen alltså överblickade de förhållanden som medgav slutsatsen att pengarna inte härrörde från brottslig verksamhet kunde hans åtgärder inte anses ha innefattat något risktagande i fråga om pengarnas ursprung. Det kunde därför inte skäligen antas att åtgärderna vidtogs i penningtvättssyfte. Personen frikändes.