Ett par drog sig ur förvärvet av en bostadsrätt under nyproduktion. De träffade ett avtal med bostadsrättsföreningen enligt vilket föreningen på visst marknadsmässigt sätt skulle upplåta bostadsrätten till någon annan och paret på visst sätt skulle svara för föreningens eventuella skada. Föreningen upplät bostadsrätten till ett bolag som skulle betala samma pris som paret. Föreningen lät dock bolaget tillträda bostadsrätten utan att betala för den. Bostadsrätten såldes kort därefter vidare till en ny ägare för ett lägre pris.
Paret väckte talan mot föreningen. De menade bland annat att föreningen hade gjort sig skyldig till avtalsbrott genom att låta bolaget tillträda bostadsrätten utan att betala för den och att föreningen därför var skadeståndsskyldig.
Föreningen invände bland annat att bolaget ändå inte skulle ha betalat för bostadsrätten och att utfallet därför hade blivit detsamma oavsett om föreningen hade gjort sig skyldig till avtalsbrott i förhållande till paret eller inte.
Högsta domstolen har kommit fram till att paret hade bevisbördan för de olika momenten i deras skadeståndstalan, men att beviskravet för att bolaget hade betalningsförmåga vid tillträdestidpunkten skulle ställas lågt. Paret har ansetts ha, i vart fall, gjort sannolikt att bolaget hade sådan betalningsförmåga.
Jämförelsen mellan vad som faktiskt hände och vad som hypotetiskt hade hänt om föreningen inte brutit mot avtalet med paret skulle mot den bakgrunden utgå från att bolaget hade betalat för bostadsrätten vid tillträdet om föreningen hade begärt det.
Paret fick därför framgång i Högsta domstolen och hovrättens domslut fastställdes.