Enligt sjölagen ska skadeberäkningen avseende skadat gods göras med utgångspunkt i värdet av gods av samma slag på den plats och vid den tid godset enligt avtal lämnades ut eller skulle ha lämnats ut. Värdet på godset ska bestämmas utifrån börs- eller marknadspris, eller, om sådant pris inte finns, efter det gängse värdet på gods av samma slag och kvalitet. Det som ska ersättas är det s.k. normalintresset. Hänsyn ska inte tas till eventuella individuella intressen hos den enskilde lastägaren.
I målet gjorde lastägaren gällande att skadan skulle beräknas utifrån reparationskostnaden och åberopade dels fakturor, dels ett besiktningsutlåtande som bevisning. Tingsrätten delade den uppfattningen och dömde ut skadestånd i enlighet med yrkandet. Hovrätten ansåg däremot att det inte gick att värdera skadan på det sätt som sjölagen föreskriver eftersom det inte hade klarlagts vad godset hade varit värt i oskadat skick.
Högsta domstolen kommer fram till att skadeberäkningen kan göras utifrån en uppgift om kostnaden för en reparation av en godsskada, men vid bedömningen måste även principen om normalintresset och omständigheterna i det enskilda fallet beaktas. Storleken på den i målet aktuella skadan bedöms av Högsta domstolen uppgå till reparationskostnaden. Målet ska nu fortsätta i hovrätten som ska göra den slutliga bedömningen av skadeståndets storlek.