En tingsrätt förordnade på eget initiativ en distansförsvarare eftersom polisförhör i ett större narkotikamål skulle hållas med en misstänkt på den ort där försvararen hade sin verksamhet. Försvararen åtog sig uppdraget utan att begära förhandsbesked.
Efter några månader häktades den misstänkte och flyttades till ett häkte i domstolsorten. Huvudförhandling i tingsrätten hölls på samma ort.
Vid huvudförhandlingen begärde distansförsvararen ersättning även för de merkostnader för tidsspillan och utlägg som uppkommit till följd av att försvararen hade sin verksamhet långt ifrån domstolsorten. Tingsrätten satte ned ersättningen och tillerkände försvararen i denna del en schabloniserad ersättning motsvarande vad denne skulle ha fått i ersättning om verksamheten bedrivits högst tio mil från domstolsorten. Hovrätten avslog efter överklagande försvararens begäran om ytterligare ersättning.
Vid huvudförhandlingen i hovrätten begärde distansförsvararen på nytt ersättning för sina merkostnader. Hovrätten tillerkände försvararen ersättning i denna del endast motsvarande vad en försvarare med verksamhet inom tingsrättens domsaga skulle ha fått.
Högsta domstolen har gjort en annan bedömning och tillerkänt försvararen full ersättning av allmänna medel för merkostnader. Av skälen framgår att en distansförsvarare bör förordnas av domstol på eget initiativ endast om det bedöms föreligga särskilda skäl. Den som förordnas måste därför kunna utgå ifrån att domstolen har gjort en sådan bedömning och att ersättning till följd av detta ska utgå för skäliga merkostnader som uppstår på grund av att han eller hon har sin verksamhet långt ifrån domstolsorten. Det saknas i regel då anledning att begära förhandsbesked.