Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om avvisad talan

Mål: 4716-25
Ett överklagandeförbud i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård har åsidosatts med hänvisning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I lagen om rättspsykiatrisk vård finns ett förbud mot att överklaga chefsöverläkarens beslut om behandling i form av läkemedelstillförsel utan patientens samtycke. Högsta
förvaltningsdomstolen har prövat om ett sådant förbud är förenligt med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller om konventionen ställer krav på en domstolsprövning av denna typ av beslut.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning är att en rätt till domstolsprövning inte kan grundas på artikel 6.1 i konventionen. Den slutsatsen har sin grund i det förhållandet att chefsöverläkaren har ett betydande utrymme att göra egna medicinska bedömningar i frågan om vilken behandling som ska ges i samband med tvångsvårdens genomförande. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen innebär denna reglering att rätten till skydd mot ett sådant påtvingat kroppsligt ingrepp som läkemedelsbehandling utan samtycke innebär inte utgör en civil rättighet i konventionens mening.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar samtidigt att ett beslut om läkemedelsbehandling utan samtycke innefattar ett allvarligt intrång i patientens rätt till skydd för privatlivet enligt artikel 8.1 i konventionen. Enligt Europadomstolens praxis ställs krav på att en rättslig överprövning av detta intrång kan ske, där lagligheten prövas och där även en bedömning av åtgärdens proportionalitet görs. Prövningsorganet ska ha befogenhet att avgöra om behandlingen ska fortsätta eller avbrytas. De prövningsmöjligheter som finns i Sverige rörande tvångsvården och dess innehåll bedöms inte vara tillräckliga för att tillgodose detta krav.

Även om Europadomstolens praxis inte ställer krav på en prövning av domstol, bedömer Högsta förvaltningsdomstolen att patientens rätt till överprövning av den aktuella typen av beslut bör tillgodoses genom att överklagandeförbudet i lagen om rättspsykiatrisk vård sätts åt sidan med hänvisning till artikel 8.1 i konventionen. Beslut om läkemedelstillförsel utan samtycke ska därför kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden och visar målet åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning.

Publicerad:2026-10-09 16.14av Högsta förvaltningsdomstolen