Utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner som uppfyller vissa krav på kompetens kan medges skattelättnader vid tillfälligt arbete i Sverige, s.k. expertskatt. Kompetenskravet anses alltid uppfyllt om lön och annan ersättning för arbetet i Sverige per månad överstiger ett visst belopp.
Frågan i målet var om förutsättningarna för expertskatt var uppfyllda när ersättningen för arbetet översteg beloppsgränsen men det samtidigt fanns villkor i det aktuella anställningsavtalet om att ersättningen kunde komma att sänkas till en nivå som understeg gränsen om en viss händelse inträffade under anställningstiden.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att avsikten med beloppsregeln är att det ska vara lätt för såväl arbetstagaren som arbetsgivaren och Forskarskattenämnden att redan när avtalsvillkoren förhandlas fram respektive ansökningen om expertskatt görs kunna bedöma om förutsättningarna för expertskatt är uppfyllda. Mot bakgrund av att beloppsregeln syftar till att förenkla tillämpningen av bestämmelserna om expertskatt och att skapa förutsebarhet samt med beaktande av beloppsregelns utformning fann Högsta förvaltningsdomstolen att det i princip saknas utrymme för bestämmelser i ett anställningsavtal eller liknande som innebär att ersättningen kan gå ner med följd att den inte överstiger beloppsgränsen under hela anställningstiden.
Högsta förvaltningsdomstolen fann att villkoret i det aktuella anställningsavtalet innebar att ersättningsvillkoret i beloppsregeln inte kunde anses uppfyllt under hela anställningstiden.