I ett nytt avgörande om anordnande av godmanskap konstaterar Högsta domstolen att det, för att en god man ska förordnas enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken, måste finnas ett orsakssamband mellan de i paragrafen uppräknade hälsotillstånden (sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande) och den enskildes behov av hjälp.
Högsta domstolen kommer fram till att det inte är en förutsättning för att en god man ska förordnas att den enskildes behov av hjälp beror på en nedsatt kognitiv förmåga. Vad som ska bedömas är om det finns ett orsakssamband mellan hälsotillståndet och hjälpbehovet. Om den enskildes hälsotillstånd påverkar hans eller hennes förmåga att exempelvis ta initiativ, fatta beslut, överblicka konsekvenser eller kommunicera med omvärlden föreligger normalt sett ett sådant samband.