Domar i mål om ersättning till offentligt biträde

Offentliga biträden till parter i mål om beredande av vård enligt LVU har rätt till skälig
ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Högsta
förvaltningsdomstolen har i två mål tagit ställning till offentliga biträdes rätt till ersättning i form av tidsspillan och utlägg för resor som biträdena gjort.

I det första målet var det fråga om ett biträde som under processen i kammarrätten hade besökt sin huvudman på det boende där denne var placerad. Kammarrätten ansåg att mötet borde ha kunnat genomföras som ett telefon- eller videomöte eller genom ett personligt möte på det offentliga biträdets kontor.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att ett offentligt biträde visserligen bör begränsa kostnaderna för sitt uppdrag, vilket innebär att biträdet måste bedöma nödvändigheten av och formerna för möten med sin huvudman. Samtidigt konstaterade domstolen att mål om beredande av vård enligt LVU är mycket ingripande för den enskilde och att det därför normalt bör vara motiverat att ett offentligt biträde och dennes huvudman träffas personligen vid åtminstone ett tillfälle, även när målet handläggs i kammarrätten. Utgångspunkten är att möten ska ske på biträdets kontor, men om huvudmannen inte kan ta sig dit kan det inte krävas att alla möten sker genom telefon- eller videosamtal, i synnerhet inte mot huvudmannens vilja. När rätten till ersättning ska bedömas i en sådan situation bör det i stället som huvudregel anses motiverat att det offentliga biträdet reser till den plats där huvudmannen befinner sig. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att de aktuella kostnaderna var motiverade och beviljade ersättning för dessa.

I det andra målet hade det offentliga biträdet, tillsammans med sin huvudman, inställt sig till en muntlig förhandling i kammarrätten på plats hos domstolen, i stället för via videolänk enligt kallelsen. Kammarrätten ansåg inte att det offentliga biträdets uppdrag hade krävt inställelse hos kammarrätten och beviljade därför inte ersättning för tidsspillan och utlägg för resan.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den som är part i ett mål om beredande av vård enligt LVU, på grund av måltypens ingripande karaktär, som huvudregel bör ha rätt att ha sitt offentliga biträde vid sin sida under en muntlig förhandling i målet. Det faktum att huvudmannen i det aktuella målet hade valt att inställa sig på ett annat sätt än det som angavs i kallelsen innebar inte att det fanns skäl att frångå denna huvudregel. Biträdets yrkande om ersättning bifölls därför.