En hyresgäst sa upp hyresavtalet för en lokal och begärde att hyran skulle sänkas. För förlängning av hyresförhållandet krävde hyresvärdarna att hyran förblev densamma som när avtalet ingicks flera år tidigare, med justeringar enligt avtalad indexklausul. Parterna kom inte överens om förlängning av avtalet. Hyresförhållandet upphörde och hyresgästen begärde ersättning av hyresvärdarna.
Enligt reglerna om indirekt besittningsskydd har hyresgästen rätt till ersättning om den hyra som hyresvärden krävt för förlängning inte är skälig. Så är fallet om hyran överstiger den hyra som kan antas vara marknadshyran för lokalen. Marknadshyran ska i första hand bestämmas med utgångspunkt i en jämförelse med hyran för andra liknande lokaler på orten.
Tingsrätten och hovrätten ogillade hyresgästens ersättningsyrkande. Frågan i Högsta domstolen var om det är hyresgästen som har bevisbördan för att den hyra som hyresvärden kräver överstiger marknadshyran.
Högsta domstolen konstaterar att bevisbördan i ersättningsmål av detta slag inte avser hyran i sig utan de omständigheter som ska vara underlag för domstolens bedömning av marknadshyran, dvs. utredning om jämförbara lokalers hyra. Domstolen anser att det är motiverat att låta den part som krävt en förändring av hyran att bära nackdelen av att tillräcklig utredning inte läggs fram. När ersättningstvisten har sin grund i att det är hyresgästen som sagt upp avtalet med en begäran om sänkning av den avtalade hyran bör hyresgästen därför ha bevisbördan – utredningsskyldigheten – för att hyran överstiger marknadshyran.