Så hanteras ett brottmål i domstol

Ett brottmål börjar ofta hos tingsrätten genom att domstolen utser, förordnar, en offentlig försvarare eller ett målsägandebiträde när ett brott har begåtts.

Förundersökning

När ett brott har begåtts är det polisen som först utreder vad som har hänt. Det kan ske genom till exempel förhör, undersökning av brottsplats och en teknisk utredning. Detta kallas för förundersökning och den leds antingen av polis eller åklagare.

Polis eller åklagare kan besluta att förundersökningen ska läggas ner. Det sker till exempel om det inte finns tillräckliga bevis för åklagaren att väcka åtal.

Vad domstolen gör

Tingsrätten kan utse en offentlig försvarare eller ett målsägandebiträde tidigt under förundersökningen. Då startas ett mål hos domstolen och det målet ligger öppet tills det har avgjorts genom en dom eller till dess att förundersökningen har lagts ner.

Om förundersökningen inte läggs ner lämnar åklagaren in en stämningsansökan, det som brukar kallas för åtal, till tingsrätten. I stämningsansökan står det vad det är för brott som enligt åklagaren ska ha begåtts, var och när det i så fall har begåtts. Det står också vem som åklagaren anser är skyldig (tilltalad) och vem som ska ha blivit utsatt för brottet (målsägande).

I de flesta fall håller domstolen en huvudförhandling där rätten ska pröva om åklagaren med hjälp av utredningen kan bevisa att den åtalade har begått just det brott som åklagaren påstår.

Ibland kan domstolen göra den prövningen genom att läsa handlingarna. Då behövs ingen huvudförhandling. Det kan vara när det gäller ett erkänt brott där straffet blir böter. Den åtalade har vanligtvis rätt att begära att det ska hållas en huvudförhandling ändå om hen vill det.

Detta blir offentligt

Innan åklagaren har väckt åtal hålls vanligtvis namn och annan personlig information om misstänkta och målsägande hemligt för allmänheten.

  • Om åklagaren begär att domstolen ska häkta den misstänkte brukar dennes namn bli offentligt. Däremot hålls andra uppgifter vanligtvis hemliga med hänsyn till förundersökningen.
  • När åklagaren skickar in stämningsansökan blir den en allmän handling, liksom det förundersökningsprotokoll som åklagaren bifogar.
  • Ibland hålls namn på målsäganden hemligt, till exempel om det är ett sexualbrott. Om handlingarna rör personer som har skyddad identitet, brukar det också vara hemligt.
  • Om någon begär ut en allmän handling gör domstolen alltid en sekretessprövning. Det kan vara så att vissa sidor av förundersökningsprotokollet inte lämnas ut eller att vissa delar maskeras för att enskilda eller närstående inte ska ”lida betydande men”, som det står i offentlighets- och sekretesslagen. Det kan till exempel gälla vissa bilder på brottsoffer eller uppgifter om en persons hälsa eller sexualliv.

Om särskild företrädare för barn

Om ett barn under 18 år har utsatts för ett brott kan tingsrätten i vissa fall utse en särskild företrädare för det barnet.

En särskild företrädare behövs om

  1. en av barnets vårdnadshavare är misstänkt för brottet, eller
  2. en vårdnadshavare har ett sådant förhållande till den misstänkte att det finns en risk för att vårdnadshavaren inte tar till vara barnets rätt.

Den särskilde företrädaren ska ta till vara barnets rätt under både förundersökning och rättegång. Eftersom vårdnadshavaren inte ska kunna påverka barnet kan tingsrätten utse den särskilde företrädaren utan att informera vårdnadshavarna direkt. Då kan polis eller åklagare hålla förhör med barnet innan vårdnadshavarna får veta det. Den särskilde företrädaren kan därför också behöva hämta barnet på förskolan eller skolan och ta med till förhöret.

Så snart det är möjligt ska åklagaren berätta för vårdnadshavarna om utredningen.

För tingsrättens del avslutas målet när vårdnadshavarna fått ta del av beslutet och haft tid att överklaga. Ändras inte beslutet av hovrätten fortsätter den särskilde företrädarens uppdrag däremot så länge utredningen och en eventuell rättegång pågår.

Tidslinje

Ett brottmål följer vanligtvis samma gång i rätten oavsett måltyp.

  1. 1. Tingsrätten utser en offentlig försvarare eller ett målsägandebiträde

    Det är vanligtvis polis eller åklagare som skickar in en framställan om att tingsrätten ska utse en försvarare åt en misstänkt eller ett målsägandebiträde åt den som har blivit utsatt för brott. Det kan vara tidigt i en brottsutredning men ibland dröjer det tills utredningen är klar och åklagaren ska väcka åtal.

    Det framgår av lagen i rättegångsbalken när en misstänkt, som begär det, har rätt till en offentlig försvarare:

    • Om den misstänkte är anhållen eller häktad.
    • Om brottet ger minst sex månader i fängelse som straff.
    • Om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet.
    • Om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom.
    • Om det i övrigt finns särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

    På samma sätt anger lagen om målsägandebiträde vid vilka tillfällen domstolen ska utse en sådan. Här kan brottsoffrets personliga relation till den misstänkte också ha betydelse.

    Om tingsrätten avslår en begäran om offentlig försvarare eller målsägandebiträde så avslutas målet direkt.

  2. 2. Förundersökningen pågår

    Så länge polisens och åklagarens förundersökning pågår gäller förordnanden för offentlig försvarare och målsägandebiträde.

    • Det är åklagaren som beslutar om och när det ska väckas åtal.
    • Lägger åklagaren eller polisen ner förundersökningen avslutar tingsrätten målet och betalar ut ersättning till den offentlige försvararen eller målsägandebiträdet.
  3. 3. Åklagaren väcker åtal

    Åklagaren skickar in en stämningsansökan med åtalet. Om det inte har utsetts någon offentlig försvarare eller målsägandebiträde tidigare så är det först nu målet kommer till tingsrätten.

    • För mindre brott där straffet vanligtvis är böter kan tingsrätten besluta att döma på handlingarna. I så fall skickas stämningen till den tilltalade (den som åtalas för brott) som får möjlighet att skicka in ett svar till domstolen. Den tilltalade kan också begära att det ska hållas en huvudförhandling, det som brukar kallas rättegång. Om den tilltalade går med på att målet avgörs på handlingarna är det en domare som går igenom den skriftliga bevisningen och sedan skriver en dom som skickas till den tilltalade.
    • För större brott där domstolen ska hålla huvudförhandling skickar tingsrätten en stämning med kallelse till den tilltalade. I kallelsen står det vilken dag och tid förhandlingen ska hållas och vad som skulle hända om den tilltalade inte dyker upp.
    • Tingsrätten skickar också kallelser till målsäganden, den som åklagaren påstår har blivit utsatt för brott, och vittnen.
  4. 4. Tingsrätten kan begära in yttranden

    Om den tilltalade riskerar att dömas till fängelsestraff brukar tingsrätten begära in ett yttrande eller utredning från Kriminalvården. Även andra omständigheter kan göra att tingsrätten vill ha yttrandet.

    • Kriminalvården kan i så fall kalla den tilltalade till ett möte där den tilltalade får berätta om sin livssituation och annat som kan ha betydelse för ett eventuellt straff. Ett syfte brukar vara att tingsrätten vill veta om samhällstjänst kan vara ett lämpligt straff eller om den tilltalade är i behov av vård, exempelvis för missbruk.
    • Är den tilltalade under 18 år brukar socialtjänsten få yttra sig om möjligheten att döma till ungdomsvård.
    • I vissa fall kan tingsrätten begära att det görs en psykiatrisk utredning av den tilltalade. Det är Rättsmedicinalverket som utför den utredningen.
    • Riskerar den tilltalade att utvisas för brottet kan tingsrätten begära in ett yttrande från Migrationsverket för att vara säker på att utvisningen kan genomföras.
  5. 5. Tingsrätten håller huvudförhandling

    För bötesbrott som kan avgöras på handlingarna håller tingsrätten ingen huvudförhandling. Då går en domare igenom de handlingar som lämnats in och dömer utifrån det.

    Annars kallas parter och vittnen till en huvudförhandling, det som ofta kallas för rättegång.

  6. 6. Domen meddelas

    När domen är klar skickas den till den tilltalade, målsägande, åklagare och andra myndigheter som kan behöva den. Det kan till exempel vara Kronofogden, om den tilltalade ska betala skadestånd, eller Transportstyrelsen om det gäller ett trafikbrott.

  7. 7. Domen vinner laga kraft om den inte överklagas

    Åklagaren och den tilltalade har tre veckor på sig att överklaga domen. Även en målsägande kan överklaga, vanligtvis den del som gäller skadestånd. Om någon överklagar går målet vidare till hovrätten.

    Om ingen överklagar vinner domen laga kraft. Det betyder att den gäller från detta datum och inte kan ändras.

Publicerad
2019-03-14
Uppdaterad
2019-09-16

Hoppa till innehåll

Relaterat innehåll