Vård av missbrukare, LVM

Om någon är så djupt inne i ett missbruk att hon eller han behöver vård men vägrar gå med på det, kan förvaltningsrätten besluta om tvångsvård. Syftet med detta är att bryta missbruket och motivera till frivillig behandling.

Det är förvaltningsrätten som beslutar om en person ska få vård enligt "lag om vård av missbrukare i vissa fall" (LVM).

För att förvaltningsrätten ska kunna besluta om tvångsvård ska:

  • personen ha missbrukat exempelvis alkohol eller narkotika på ett sådant sätt att hon eller han behöver vård för att bryta missbruket, och
  • personen vägrar gå med på vård frivilligt, samt
  • personen utsätter sig för allvarlig fara, riskerar att förstöra sitt liv eller riskerar  att allvarligt skada sig själv eller närstående till följd av missbruket.  

Socialnämnden i den missbrukande personens hemkommun tar initiativ till tvångsvård genom att skicka ansökan till förvaltningsrätten.

Det här händer i domstolen:

  1. 1
    Socialnämnden lämnar in ansökan

    Socialnämnden lämnar in en ansökan till förvaltningsrätten om att en person som missbrukar behöver vårdas enligt LVM.

  2. 2
    Personen som missbrukar får offentlig biträde

    Förvaltningsrätten utser ett offentligt biträde åt personen som missbrukar. Ett offentligt biträde är en jurist, ofta en advokat, som ska ta tillvara personens intressen i målet.

  3. 3
    Förvaltningsrätten kallar till muntlig förhandling

    Förvaltningsrätten kallar till muntlig förhandling. Det betyder att domstolen bestämmer att alla berörda ska träffas.

    Vid det här tillfället får parterna komma till tals och ge sin syn på saken. Den muntliga förhandlingen är ett komplement till den skriftliga utredningen.

  4. 4
    Förvaltningsrätten beslutar

    Förvaltningsrätten beslutar om personen ska vårdas enligt LVM eller inte.

Så här sker vården

Den som blir dömd till vård enligt LVM placeras på ett hem som är utformat för sådan vård, ett så kallat LVM-hem. Dessa hem drivs av Statens Institutionsstyrelse (SiS) och det är kommunens socialnämnd som bestämmer vilket hem personen ska placeras på och om personen till att börja med kan behöva vård på sjukhus.

Vården på ett LVM-hem får pågå i högst sex månader. Så snart som möjligt ska vården ske utanför institutionen. Vården börjar ofta med avgiftning och en utredning av personens problem och behov. Utredningen kan omfatta samtal med psykolog, färdighetstester, social och psykiatrisk utredning och leder till i en individuell behandlingsplan.

När det är möjligt kan den som tvångsvårdas få vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form. Det är föreståndaren på LVM-hemmet som beslutar om detta.

I akuta lägen går det till så här

I akuta lägen kan en representant för socialnämnden besluta att den missbrukande personen ska tas omhand omedelbart. Då måste ett beslut från socialnämnden ha kommit in för prövning till förvaltningsrätten senast dagen efter att nämnden fattade beslutet.

Förvaltningsrätten avgör då inom fyra dagar om socialnämndens beslut ska gälla eller inte.

Socialnämnden har sedan en vecka på sig att ansöka om beredande av tvångsvård hos förvaltningsrätten. Tiden räknas från det datum då förvaltningsrätten fastställde beslutet.

Beslutet kan överklagas till kammarrätten

Förvaltningsrättens beslut om tvångsvård kan överklagas till kammarrätten. Inget prövningstillstånd krävs för att kammarrätten ska ta upp ett sådant överklagande.

I bilagan till förvaltningsrättens avgörande finns anvisningar inom vilken tid och hur man ska överklaga.

Läs mer i lagen om vård av missbrukare

Publicerad
2019-02-13
Uppdaterad
2019-09-16