Historia

– Jag heter Ulf Ahlström. Jag är rådman, vid Kristianstads tingsrätt där jag ska berätta lite om vår domstols historia.

Kung Gustav II Adolf av Sverige intog och brände år 1612 Vä, den gamla centralorten i den här delen av det danska riket. Kung Kristian IV lät därför 1615 bygga Kristianstad som en svårintaglig befäst stad i träskmarkerna. En stad behövde en domstol, så även Kristianstad, och vid den svenska erövringen av Skåne från danskarna fanns i staden en rådstuvurätt som hanterade större mål och ett byting som hanterade mindre.

Rådstuvurätten. levde kvar under namnet rådhusrätt. Den började tillämpa svensk lag den 21 augusti 1682 genom att en svensk lagbok överlämnades till borgmästare Swahn vid en högtidlig ceremoni. Var rådhusrätten låg först har vi inte fått fram. Men 1734 - samma år som Sverige fick sin första moderna lagbok - färdigställdes det här rådhuset. Här kom så småningom även den nybildade Skånska hovrätten att ligga. Och här ligger även nästa rådhus i ordningen som invigdes 1891.

På den här tiden hade man rådhusrätter i städerna och häradsrätter på landet. Kristianstads tingsrätt har ett arv från rådhusrätten, men också från flera häradsrätter. Häradsrätten i Gärds och Albo härad hade tingsställe i Degeberga. Häradsrätten i Östra Göinge domsaga hade tingsställe i Broby och i Villands domsaga låg tingsstället i Fjälkinge.

Under 1900-talet moderniserades Sverige och den här moderniseringen nådde domstolarna också på olika sätt. Den nya rättegångsbalken ställde nya krav på muntlig process och 1946 fattades ett beslut om att modernisera och centralisera domstolarna i Kristianstadstrakten. Hovrättspresidenten Karl Schlyter var drivande i arbetet för en modernisering och centralisering.

Häradsrätterna flyttade in till stan och lokaliserades tillsammans i ett nytt hus. Till en början med separata kanslier för de olika häradsrätterna. Det togs i bruk med det nya tingshuset 1953 och var då mindre än vad det är idag. Ritades av arkitekten Robert Larsson. Det byggdes för att det skulle kunna hålla länge och man använde hållbara och dyrbara material som tik och marmor. Man lät också göra den här fantastiska al fresco-målningen som en god representant för den tidens konstsyn och som var dyr för tiden 15 000 kronor.

1966 upphörde rådhusrätten och mellan 1966 och 1971 fanns här i huset Kristianstads domsagas häradsrätt som 1971 blev till Kristianstads tingsrätt. Huset blev så småningom för litet, på 1990 talet skedde en stor ombyggnad under Gerdt Wikstrands tid som lagman. Han hänger i dag som porträtt i tingsrättens lokaler, liksom sina efterträdare och företrädare. Med ombyggnaden byggdes tingsrätten ihop med den dåvarande länsrätten i grannhuset - som inte längre finns kvar i Kristianstad - och fick moderna och ändamålsenliga lokaler.

Vi har i dag tre renodlade huvudförhandlingssalar. Två rum för muntliga förberedelser och en sal som kan användas i både och. Vi är ungefär trettio personer, varav fem ordinarie domare och två fiskaler. Vi har en hög måltillströmning - inte minst av grova brottmål - och vi behöver bli fler. Men vi är fortfarande glada för vårt hus. Den senaste ändringen av lokalerna hänger samman med de allt fler grova brottmålen och innebär att en av salarna har byggts om till säkerhetssal med en glas vägg för åhörarna och en egen ingång in i salen för de häktade.

Domstolarna har förändrats med tiden och de mål vi hanterar de har också förändrats. Ett typiskt mål från 1700-talet beskrivs i dåvarande häradshövdingen Germund Abraham Falkengrens minnesteckning. Han presiderade i en rätt i Kristianstad år 1742. Han hade två officerare, två rådman och två vid tullstaten anställda som bisittare i rätten. Det gällde en tvist mellan tullinspektoren Sote och landshövdingen angående oväsendet i fästningsporten, kanske denna som uppkommit då ett parti oxar skulle införas i staden. Kristianstad var en militärstad och tvisten var förmodligen typisk för den tiden. Numera har vi varken militärer eller oxar i stan, men skjutningar av annat slag präglar ofta vår verksamhet.

Så målen har förändrats, men också de som hanterar dem, den unge notarien Erland Aspelin, så småningom hovrättslagman i Malmö, kom 1957 som ny notarie till Östra Göinge häradsrätt. Han möttes av häradshövdingen klädd i frack på väg till en ordernsmiddag. Här har vi hans levnadsteckning. Häradshövdingen ville inte att bandspelare skulle användas vid rättegångarna. En annan notarie förklarade varför. Nej, han ville inte att hans förhörsmetoder skulle avslöjas. "Du vet ju att muntlighetsprincipen gäller i rättegångar. Men allt vad som sägs från rättens sida tål inte att höras på."

Vissa förändringar har kanske skett sedan dess. Även på domarfronten. Mycket har hänt under Kristianstads korta historia, både i stan och i dess domstolar. Några hundra meter från tingsrätten ligger Sveriges lägsta punkt och vi står ständigt under hotet av översvämning från Hammarsjöns vatten. Vi hoppas att de vallar som skyddar staden i träsket ska fortsätta hålla så att vi kan fortsätta med rättsskipningen i den här delen av Skåne länge än.