Det står klart att mannen vid tillfället med kniv tillfogade kvinnan skador i halsen som ledde till att hon förblödde. Mannen har påstått att kvinnan angrep honom med kniv samt att han försvarade sig och handlade i nödvärn. Åklagaren har emellertid lagt fram bevisning som med sådan styrka talar emot detta att mannens invändning om nödvärn framstår som obefogad. Av stor vikt är att såväl blodspår som rättsmedicinsk utredning avseende kvinnans skador talar emot att mannens version är riktig.
Mannen handlade alltså inte i nödvärn då han berövade kvinnan livet. Med ledning av kvinnans skador, bl.a. tre djupa sår i halsen, har tingsrätten kommit fram till att mannens avsikt var att döda henne och att han därmed hade sådant uppsåt som krävs för ansvar.
För att en gärning som denna - att uppsåtligen beröva någon livet - ska bedömas som dråp krävs att omständigheterna vid en samlad bedömning framstår som klart förmildrande. Så är inte fallet här. Mannen ska därför i stället dömas för mord, vilket är ett ännu allvarligare brott än dråp. Man var inte allvarligt psykiskt störd vid gärningen och är det inte nu heller. Tingsrätten har därför bestämt påföljden till fängelse. Omständigheterna är så försvårande att gärningens straffvärde motsvarar fängelse i 16 år. Med hänsyn till att mannen varit häktad med restriktioner under lång tid har tingsrätten dock satt ner straffets längd med två månader. Mannen döms således till fängelse i 15 år och 10 månader.
Mannen ska betala skadestånd till anhöriga till kvinnan, företrädesvis för psykiskt lidande.