Mannen dog efter en måltid i sitt hus. Utöver mannen befann sig endast den nu dömda kvinnan i huset vid tidpunkten för dödsfallet. Det utfördes en obduktion där det var svårt att bestämma dödsorsaken. Efter att mannens familj ifrågasatt dödsorsaken begärde familjen att det skulle göras en ny analys av obduktionsresultatet och att fler ämnen, bl a cyanid, skulle eftersökas i blodet. Den nya analysen visade på att det fanns en dödlig dos cyanid i mannens blod.
Efter den nya analysen misstänkte polis och åklagare att kvinnan hade mördat mannen genom att använda cyanid och inledd en förundersökning. Kvinnan häktades hösten 2018. Förundersökningen gav inga direkta bevis mot kvinnan, som t ex åsyna vittnen, DNA eller fingeravtryck. Utredningen blev omfattande och bestod av över 1000 sidor med i huvudsak indiciebevisning, där åklagaren hade att bevisa att kvinnan utom rimligt tvivel mördat mannen.
Huvudförhandlingen i målet pågick i sju dagar där 25 målsäganden och vittnen hörts och en omfattande skriftlig bevisning genomgåtts. Tingsrätten beslutade den 23 maj 2019 att kvinnan skulle kvarbli i häkte.
Tingsrätten kom fram till att åklagarens utredning var robust och att kvinnans förnekanden och förklaringar inte var tillräckliga för en friande dom. Tingsrätten ansåg därför att det var ställt utom rimligt tvivel att kvinnan mördat mannen genom att förgifta honom med cyanid.
Vid bestämmande av påföljden konstaterade tingsrätten att normalstraffet för mord enligt praxis är fängelse i 14 år. Det förhållandet att kvinnan planerat mordet och att mordet skedde i mannens hus gör att straffet blev högre än 14 år. Åklagaren hade yrkat på livstids fängelse. Tingsrätten konstaterade att då tidsspannet mellan förgiftningen och döden inte var känd, så kunde offrets lidande inte bedömas. Mot den bakgrunden och utifrån den praxis som finns avseende livstidsstraff, bestämde tingsrätten påföljden till fängelse i 16 år. Kvinnan ska även betala skadestånd till mannens mor och barn med 60 000 kr vardera.
Rätten var enig.
Rättens ordförande Sten Burman konstaterar att målet i avsaknad av direkt bevisning i princip var ett rent indiciemål, där åklagaren hade en tung bevisbörda, därav åklagarens omfattande utredning och antal hörda personer. Avgörande för målets utgång var den förnyade analysen av det lårblod som sparats efter obduktionen samt den tekniska bevisningen avseende kvinnans agerande under mordkvällen.
Om man vill ha mer information kan man kontakta rättens ordförande den 3 juni kl.14-16.00 genom att ringa till tingsrätten på 0176-76812.