I slutet av mars var det 20 år sedan Migrationsöverdomstolen bildades, i samband med att en ny processordning med prövning i domstol infördes på migrationsområdet.
Migrationsdomstolen är ingen fristående domstol i organisatorisk mening utan det är Kammarrätten i Stockholm som har funktionen som migrationsöverdomstol. Som sista instans prövar domstolen överklagade domar och beslut från landets migrationsdomstolar, främst om det finns ett prejudikatintresse. Alla dömande avdelningar på kammarrätten avgör migrationsmål, men de mål som döms i sak är koncentrerade till prejudikatavdelningen där kammarrättslagmannen Peder Liljeqvist är chef sedan fyra år tillbaka.
Är det några specifika mål som du ser som milstolpar under dessa 20 år?
– Det är svårt att peka ut enskilda avgöranden. Genom åren har vi meddelat 500–600 prejudikat, och några av dessa har också spelat ut sin roll i dag. Utlänningsrätten är i ständig förändring.
Ett tidigt vägledande avgörande från 2007, den så kallade saken-domen, illustrerar Migrationsöverdomstolens funktion. Genom att slå fast att alla frågor om uppehållstillstånd och utvisning ska prövas samlat i ett avgörande effektiviserades processen och risken för att ärenden ”bollades” mellan instanser minskade.[TJPD1]
Att vara sista instans efter endast en domstolsprövning ger domstolen ett särskilt ansvar.
– I praktiken är migrationsdomstolarna första och sista domstolsinstans i de flesta mål. Därför är det avgörande att vi skapar enhetlighet och tydlig praxis för rättstillämpningen, säger Peder Liljeqvist.
Migrationsöverdomstolens kapacitet har tidvis varit särskilt prövad, inte minst efter 2015 års flyktingmottagande och den efterföljande tillämpningen av den så kallade gymnasielagstiftningen. Även frågor om förvar har ställt höga krav på rättslig precision.
Bör Migrationsöverdomstolen vara mer synlig i samhällsdebatten?
– Våra avgöranden blir ofta en del av politiska diskussioner, men vårt uppdrag är strikt juridiskt och vi är bra på att hålla det gränssnittet. Oberoendet är viktigare än någonsin, inte minst i ett europeiskt perspektiv. Vi arbetar aktivt med att vara synliga, men då handlar det uteslutande om att kommunicera om domstolens roll och våra prejudikat.
Framåt står domstolen inför nya utmaningar. Närmast kommer EU:s migrations- och asylpakt som börjar gälla i hela EU den 12 juni 2026. Därutöver tillkommer en alltmer detaljerad och stram nationell lagstiftning, vilket innebär ökad komplexitet. Gränsdragningen mot Europakonventionen, särskilt i frågor om familjeliv och vandel, kommer sannolikt att bli mer central.
– Jag tror att vår vägledande roll framöver i högre grad handlar om att balansera nationell utlänningsrätt mot Europakonventionen och EU-rätten, säger Peder Liljeqvist.
Inför nästa jubileum hoppas han att Migrationsöverdomstolen fortsatt förknippas med tydlighet, rättssäkerhet och förmågan att ge vägledning även i ett läge där snabba förändringar - nationellt och i vår omvärld - ställer höga krav på domstolen.
