Tingsrättens historia

Varbergs tingsrätt har sitt ursprung i de härads- och rådstufvurätter som sedan medeltiden funnits i Sverige. Häradet var ursprungligen ett judiciellt verksamhetsområde och ett militärt rekryteringsområde och har alltjämt viss officiell betydelse (t.ex. nyttjandet av häradsallmänningar).

Samhällets dömande verksamhet upptogs redan i de gamla landskapslagarna för att därifrån på 1300-talet flyta in i konung Magnus Erikssons lands- och stadslagar. Rättegångs­bestämmelserna överfördes därefter med vederbörliga ändringar till 1734 års lag och närmast dess rättegångsbalk och slutligen i moderniserat skick till den alltjämt gällande 1948 års rättegångsbalk. Även om 1948 års rättegångsbalk således gäller, har också den undergått stora förändringar till dags dato. Enligt denna rättegångsbalk skulle bl.a. städernas domstolar, rådhusrätterna, ha samma sammansättning som häradsrätterna. 1965 förstatligades rådhusrätterna och staten övertog huvudmannaskapet från kommunerna. Häradsrätterna hade alltid tillhört statsförvaltningen. 1971 erhöll alla härads- och rådhusrätter benämningen tingsrätt och 1972 skedde en omfattande sammanläggning av dessa tingsrätter till större domstolar, varvid nuvarande Varbergs tingsrätt bildades genom en sammanläggning av domstolarna i Kungsbacka, Varberg och Falkenberg. Varbergs domsaga (domstolens verksamhetsområde) omfattar därför den norra halvan av Halland.

I varje härad fanns ursprungligen en häradshövding och i häradsrätten ingick dessutom, som det hette i 1734 års lag, "tolv bönder som i häradet bo och sitta". Den i tjänsten äldste nämndemannen kallades häradsdomare, vilket var en hederstitel. Benämningen förekommer alltjämt i vissa tingsrätter. Häradshövding och nämndemän samlades regelbundet höst och vår under häradshövdingens ordförandeskap till regelbundna häradsting. Dessa häradsting var stora begivenheter i bygden, eftersom annat utöver jordbruket sällan förekom. Enligt 1686 års kyrkolag, som gällde fram till dess den upphävdes 1992, skulle det nya årets verksamhet inledas med en tingspredikan, som det ålåg "såväl häradshövdingen som nämnden att från begynnelsen till ändan bevista". Tingspredikningarna hölls på tingsställena eller i någon närbelägen kyrka och många domstolar har bevarat detta åldriga åliggande som en tradition.

Tingshusen som uppfördes var särskilt på senare tid ofta vackra och pampiga med en stor tingssal och det var inte ovanligt att tingssalen rymde hundra eller fler personer, t.ex. Skansen i Kungsbacka. Tingshusen var ofta belägna där vägar eller vattendrag korsades. Ofta fanns en gästgivaregård i närheten, t.ex. Värö gästgivaregård i Väröbacka, ett par km från Viske härads tingsställe i Nyebro. Häradshövdingen hade mestadels, inte minst efter 1800-talets slut, då många häradsrätter fått en gemensam domsaga, sitt kontor på annan ort än tingsstället och fick då resa till tingsstället precis som nämndemännen. Häradshövdingen hade i allmänhet en tillfällig bostad i tingshuset, som iordningställdes inför tingen, medan nämndemännen inkvarterades på gästgivaregården eller i bygden. Tingen pågick oavbrutet från tidig morgon till sen kväll, med uppehåll endast för nattvila och helg (lördag kl. 18 till söndag kl. 18), tills samtliga mål var avgjorda. Detta föranledde en bestämmelse i 1948 års rättegångbalk om att sammanträdena inte fick pågå mer än sex timmar varje dag. Denna bestämmelse togs bort år 2000, förmodligen för att rättens receptivitet nu anses högre. I gamla domböcker kan man se att tingen dock sällan varade mer än en vecka. Mellan tingen förekom inga förhandlingar. På grund av samhälls­utvecklingen och nya värderingar fick man så småningom införa extra ting med frihets­berövade personer och på olika sätt skedde en utveckling mot dagens ordning.

De fem häraderna i vad som nu utgör Varbergs domsaga är från norr till söder Fjäre och Viske härader, vilka bildar Kungsbacka nuvarande kommun, Himle härad som utgör Varbergs kommun samt Årstads och Faurås härader som bildar Falkenbergs kommun (se bilder av nuvarande kommunvapen till höger och häradsvapnen nedan till höger).

Fjäre häradsrätt har sedan historisk tid sammanträtt på tingsstället Skansen, som ligger centralt i Kungsbacka, i en vacker liten park där Kungsbackaån och Söderån flyter samman. Viske häradsrätt sammanträdde intill 1948 i Nyebro, invid Viskan, strax öster om Väröbacka. Tingshuset, som nu är privatägt, finns fortfarande kvar i en kulturhistorisk intressant och vacker miljö.

Under 1800-talet hade emellertid häradsrätterna börjat sammanföras så att två eller tre häraders tingslag kom att bilda en domsaga som då blev häradshövdingens jurisdiktions­område. Flera tingslag fick alltså samsas om en häradshövding. Tingslagen bestod dock. En sådan sammanläggning av Fjäre och Viske häraders tingslag skedde i början på 1900-talet. De kom att ingå i en gemensam domsaga med häradshövdingens kontor i Kungsbacka. Domsagan benämndes först Fjäre och Viske domsagas häradsrätt men namnet ändrades 1914 till Hallands norra domsagas häradsrätt. Tingsstället i Nyebro behölls dock till 1948. Det gamla tingshuset, som revs vid förra sekelskiftet, låg vid norra fästet av bron öven Viskan och omedelbart väster därom och således med södra långsidan mot Viskan. Byggnaden omedelbart öster om norra brofästet är mangårdsbyggnaden till Nyebro gård. Det gamla tingshuset bildade därför en mot norr öppen fyrkant med mangårdsbyggnaden till höger och ladugård och ekonomibyggnader till vänster. Det nya tingshuset uppfördes mitt emot det gamla, i vägens förlängning norrut över bron (se bild). Enligt gammalt beslut ålåg det Nyebro gård att hålla häradsrätten och tillstädesvarande kanslipersonal med mat, som intogs i mangårdsbyggnadens stora matsal. Andra tillresande fick ta in på Värö gästgivaregård. Fram till 1948 reste därför häradshövdingen från domarens kansli i Kungsbacka till tingen i Nyebro. Därefter drogs tingsstället in och i fortsättningen hölls alla ting på Skansen. Den siste häradshövdingen på tingsstället i Nyebro blev Ture Johan Molt (se porträtt nedan).

Även de tre häraderna i söder, Himle, Årstad och Faurås kom ungefär samtidigt att ingå i en gemensam domsaga, som då kom att benämnas ”Årstads m.fl. häraders domsagas häradsrätt”. Namnet ändrades dock redan 1907 till Hallands mellersta domsagas häradsrätt. De tre tingslagen fortsatte att sammanträda på sina ursprungliga platser till 1907; Årstads häradsrätt i Heberg, Faurås i Köinge och Himle i Varberg. Därefter upphörde tingen i Heberg och Köinge och verksamheten flyttades till ett nytt gemensamt tingshus inne i Falkenberg. Den siste häradshövdingen på tingsställena i Heberg och i Köinge blev Gustaf Emil Sundberg som 1906, inför flyttningen intill Falkenberg, utnämndes till justitieråd (ledamot av Högsta domstolen).

Himle härads tingslag, som omfattade hela häradet utom Varbergs stadsförsamling och kuriöst nog även Varbergs fästning, som formellt tillhörde Träslövs socken, fortsatte dock med sina ting i tingshuset i Varberg fram till 1972. Tingshuset finns alltjämt kvar och är beläget i närheten av det nuvarande tingshuset men tillhör sedan 1972 års domstolsreform lantmäteriet. Där förekommer inte längre någon rättskipningsverk­samhet. Den siste häradshövdingen på tingsstället i Varberg blev Bo Nilson Dag, som vid 1972 års domstolsreform flyttade med till den nya tingsrätten i Varberg, och i Kungsbacka Torsten Frigell, som samtidigt gick i pension. Varbergs rådhusrätts siste borgmästare, Axel Lindskog, blev den förste lagmannen i den nya Varbergs tingsrätt och efterträddes vid sin pensionering ett par år senare av Bo Nilson Dag.

De tre städerna i norra Halland, Kungsbacka, Varberg och Falkenberg, hade som alla andra städer sin magistrat. Magistraten utgjorde också stadens domstol, som benämndes rådstufvurätten eller senare rådhusrätten. Magistraten var stadens styrelse. I samband med kommunreformen 1862 begränsades dock magistratens uppgift till att i huvudsak vara ett kontrollorgan för kommunens förvaltning. Magistratens ordförande var borgmästaren. Dessutom ingick stadens rådmän i magistraten, som alltså var ett kollegialt verkande organ. Borgmästaren var rättsbildad (litterat). Först mot slutet av 1800-talet började även litterata rådmän anställas. Ditintills hade i mindre städer endast funnits illiterata rådmän, som alltså tjänstgjorde som nämndemän men med rådmans titel. Varbergs förste litterate rådman var Oscar Mellin (se bild), som utnämndes 1907.

Rättegångsbalken i 1734 års lag bestod formellt fram till 1948, då en rättegångsreform genomfördes och dagens rättegångsbalk infördes. Fram till dess dömde rådhusrätten alltid i kollegial sammansättning men därefter i samma sammansättning som häradsrätterna, d.v.s. med en domare ensam i enkla mål, annars med stor eller liten nämnd. Antalet nämndemän hade då nedgått från tolv, som 1734 års rättegångsbalk ursprungligen föreskev, till minst sju, högst nio eller med liten nämnd tre, för att med tingsrättsreformen 1970 nedgå till fem. Enligt rättegångsbalken i dess lydelse vid tingsrättsreformen fordrades att minst fyra av nämndemännen var ense både om domslut och om domskäl, annars gällde domarens mening. Nu gäller enkel majoritet vid rättens avgöranden och vid lika röstetal i brottmål den mildare meningen och i tvistemål utslagsröst för ordföranden.

Så småningom uppkom behov för små städer att avveckla magistrat och rådhusrätt. Det öppnades en möjlighet för städerna att organisera sin förvaltning efter egna önskemål och slippa kostnaden för rättskipningen och magistratens kontroll. Det hette att städerna – i förekommande fall – lades under landsrätt. Borgmästaren ersattes i dessa städer av en kommunal­borgmästare, som alltså inte var domare utan med ställning som dagens kommun­direktör. Följaktligen kom Kungsbacka att läggas under landsrätt med utgången av år 1934 och Falkenberg med utgången av år 1937. Varberg behöll dock sin magistrat och rådhusrätt.

Efter tingsrättsreformen 1970, som innebar att landets samtliga allmänna domstolar i första instans, rådhusrätter och häradsrätter, fr.o.m. 1971 skulle ombildas till tingsrätter med samma grundorganisation och sammansättning, skedde fr.o.m. 1972 en sammanläggning av Hallands Norra tingsrätt i Kungsbacka, Hallands Mellersta tingsrätt i Falkenberg och Varbergs tingsrätt med ny och gemensam kansliort i Varberg. Den nya tingsrätten skulle heta Varbergs tingsrätt, Samtidigt behölls tingstället Skansen i Kungsbacka, medan tingshuset i Falkenberg såldes till Falkenbergs församling. Skansen upphörde som tingsställe 1996. Tingshuset hade kort efter tingsrättsreformen sålts till Kungsbacka församling för att användas som sammanträdes­lokaler för kyrklig verksamhet. Den gamla fina, stora tingssalen förvandlades snart till kyrkans kaffelokal med gamla tiders häradshövdingeporträtt på väggarna och de utrymmen domstolen hänvisades till changerade alltmer. Till slut var lokalerna inte längre ändamålsenliga och tingsrätten nödgades upphöra med verksamheten där.

Den nya tingsrätten bestod från början av fyra ordinarie domare jämte en fiskal och elva tingsnotarier samt biträdespersonal. 1978 tillkom ytterligare en fiskal. I mitten på 1990-talet utökades antalet domare till som mest nio. Samtidigt har antalet tingsnotarier nedgått till f.n. sex.

Tingsrätten har kvar i sin ägo flera fina oljeporträtt av häradshövdingarna i Fjäre och Viske härader och i en av tingssalarna finns på väggarna tavlor med alla häradernas tingshus, liksom de gamla rådhusen i städerna.

 

Hans Andrén

 

Publicerad
2019-03-04
Uppdaterad
2019-03-21