Vem är vem i en brottmålsrättegång

Här kan du läsa mer om vilka personer som deltar i en huvudförhandling i ett brottmål. En huvudförhandling brukar även kallas för rättegång.

Från rätten

Ordförande

  • Det är alltid en jurist som leder förhandlingen. Ibland kallas hen för juristdomare eller lagfaren domare, till skillnad från nämndemännen som också är domare men vanligtvis inte jurister.
  • Ordförande ansvarar för ordning och säkerhet under förhandlingen och kan visa ut personer som stör ordningen.
  • I vissa mål kan en ensam juristdomare döma utan nämndemän.
  • Vid häktningsförhandlingar är det bara en ordförande, en juristdomare, som beslutar om eventuell häktning.
  • Vid en förhandling i hovrätten är det tre juristdomare, varav en är ordförande.

Nämndemän

  • Nämndemän dömer tillsammans med ordförande i de flesta brottmål.
  • Vanligtvis finns det tre nämndemän vid förhandlingar i tingsrätten och två nämndemän i hovrätten.
  • Nämndemän utses av kommunfullmäktige men uppdraget är opolitiskt. Det innebär att den som är nämndeman inte representerar ett politiskt parti och inte heller får påverkas av sina politiska åsikter i dömandet.
  • Nämndemännens röst väger lika mycket som juristdomarens och de är skyldiga att följa lagen när de dömer.

Protokollförare

  • Bredvid ordföranden sitter en protokollförare som har till uppgift att sköta tekniken i salen, spela in förhör och föra anteckningar.
  • Protokollföraren kan vara en notarie som har tagit juristexamen och tjänstgör hos tingsrätten. Det kan också vara en handläggare eller sekreterare.

Parter

Åklagare

  • Åklagaren representerar staten och är den som väcker åtal mot den tilltalade.
  • Åklagarkammaren är en självständig myndighet och tillhör inte domstolen.
  • Det är åklagaren som beslutar om en person ska åtalas för ett brott eller inte.
  • Vid allvarligare brott är det oftast åklagaren som lett polisens arbete under förundersökningen.

Tilltalad

  • Den tilltalade är den som misstänks vara skyldig och är åtalad för brottet.

Offentlig försvarare

  • Den tilltalade kan ibland få en offentlig försvarare som utses av tingsrätten.
  • Den offentlige försvararen är vanligtvis en erfaren advokat.
  • En tilltalad kan begära att få en viss advokat som sin offentlige försvarare men det är upp till advokaten att acceptera uppdraget.
  • Staten betalar kostnaden för en offentlig advokat. Ersättningen följer en särskild taxa och är samma för alla advokater. Den tilltalade kan bli skyldig att betala tillbaka hela eller delar av kostnaden till staten.

Privat försvarare

  • Om tingsrätten inte utser en offentlig försvarare kan den tilltalade anlita en advokat och själv betala kostnaden.
  • Den tilltalade kan också välja att byta ut sin offentlige försvarare mot en privat försvarare som den tilltalade bekostar själv.

Målsägande

  • Den som påstås ha utsatts för brottet kallas för målsägande.
  • Det kan vara antingen en privatperson eller en juridisk person, ett företag, som är målsägande.
  • Alla målsägande måste inte närvara under huvudförhandlingen, bara de som ska höras och svara på frågor inför rätten.

Målsägandebiträde

  • I vissa fall kan tingsrätten utse ett målsägandebiträde som hjälper målsäganden och för dennes talan före och under rättegången. Annars är det vanligtvis åklagaren som för målsägandens talan.
  • Ett målsägandebiträde är vanligtvis en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå.
  • Staten betalar kostnaden för ett målsägandebiträde. Ersättningen följer en särskild taxa och är samma för alla jurister. Den tilltalade kan bli skyldig att betala tillbaka hela eller delar av kostnaden till staten.
  • En målsägande kan begära att få en viss jurist som biträde men det är upp till juristen att acceptera uppdraget.

Särskild företrädare för barn

  • Om ett barn under 18 år har utsatts för ett brott kan tingsrätten i vissa fall utse en särskild företrädare för det barnet.
  • En särskild företrädare behövs om
  1. en av barnets vårdnadshavare är misstänkt för brottet, eller
  2. en vårdnadshavare har ett sådant förhållande till den misstänkte att det finns en risk för att vårdnadshavaren inte tar till vara barnets rätt.
  • Tingsrätten kan utse den andra vårdnadshavaren till att ensam ta till vara barnets rätt om vårdnadshavarna är separerade och bara en av dem berörs av misstankarna. Då behövs ingen särskild företrädare.
  • En särskild företrädare är annars vanligtvis en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå.
  • Den särskilde företrädaren ska ta till vara barnets rätt under både förundersökning och rättegång.

Övriga

Vittne

  • Vittnet är en person som kan berätta saker som har betydelse för när rätten ska döma.
  • Vittnet kallas inte till domstolen för att se till att den tilltalade döms eller frias utan bara för att ge rätten en så bra bild som möjligt av vad som hänt.
  • Vittnet måste inte ha sett själva brottet utan kan berätta om andra uppgifter som är viktiga vid bedömningen.
  • Den som ska vittna får vanligtvis inte följa rättegången innan det är dags att höras. Detta för att vittnet inte ska kunna påverkas i sitt vittnesmål.
  • Ett vittne ska vanligtvis svära en vittnesed som innebär att personen lovar att tala sanning. Om ett vittne därefter ljuger eller inte säger hela sanningen kan vittnet åtalas för mened. Det är ett allvarligt brott som vanligtvis ger fängelsestraff.

Sakkunnig

  • Ibland vill åklagaren eller den tilltalade att en expert ska kallas till rättegången för att höras. En sådan expert kallas för sakkunnigvittne eller bara sakkunnig.
  • En sakkunnig kan till exempel vara en läkare, psykolog eller en teknisk utredare hos polisen.
  • En sakkunnig ska vanligtvis svära en ed som innebär att personen lovar att genomföra uppdraget ”efter bästa förstånd”, det vill säga hjälpa till att svara på så mycket som möjligt av det personen vet.

Tolk

  • Om någon part eller vittne inte behärskar det svenska språket fullt ut kan en tolk översätta det som sägs under rättegången.
  • Det finns också tolkar för syn- och hörselskadade.
  • Domstolen anlitar vanligtvis bara ackrediterade tolkar, så kallade rättegångstolkar.
  • Alla tolkar måste svära en ed hos domstolen som går ut på att de lovar att genomföra uppdraget ”efter bästa förstånd”, det vill säga översätta så korrekt som möjligt.
  • En tolk måste vara opartisk och får därför inte ha något eget intresse i rättegången.
  • Det är staten som betalar kostnaden för tolkning.

Stödperson

  • En målsägande som inte har målsägandebiträde kan i stället ha med sig en stödperson som sitter bredvid under rättegången.
  • Stödpersonen kan vara vem som helst, en familjemedlem eller vän, som rätten tycker är lämplig.
  • Till skillnad från ett målsägandebiträde får en stödperson inte föra målsägandets talan under rättegången.

Åhörare

  • Den som besöker en rättegång utan att vara en part eller ett vittne kallas för åhörare.
  • Alla rättegångar är offentliga vilket innebär att vem som helst har rätt att närvara som åhörare.
  • Ibland sker en del av förhandlingen bakom stängda dörrar vilket innebär att inga åhörare får följa rättegången. Rätten beslutar först när förhandlingen börjat om den ska hållas bakom stängda dörrar.
  • Ordföranden kan besluta att personer under 18 år inte får vara åhörare om ordföranden tycker att det är olämpligt.
  • Ordföranden kan också besluta att en åhörare som stör ska visas ut ur salen och förbjuda den personen från att följa rättegången.
Uppdaterad
2021-03-19