Enligt försäkringsavtalslagen ska värdering av egendom som huvudregel ske utifrån dagsvärdet omedelbart före försäkringsfallet. Regeln tar i första hand sikte på totalskada (när egendomen gått förlorad) men gäller också vid delskada. Vid delskada kan det bli aktuellt med reparation. I så fall ska värderingen baseras på reparationskostnaden med avdrag för bl.a. ålder och bruk.
Den skadade bil som målet gällde reparerades inte utan såldes vidare i befintligt skick. Det var därför känt vilken minskning av bilens värde som hade skett till följd av försäkringsfallet. Den beräknade reparationskostnaden uppgick till drygt 20 000 kr mer. Försäkringstagaren gjorde gällande att försäkringsavtalslagen innebär en rätt till ersättning motsvarande reparationskostnaden även i en sådan situation.
Högsta domstolen konstaterar att båda de alternativa modeller som lagen anvisar för beräkning av försäkringsersättningen vid delskada syftar till att slå fast storleken på försäkringstagarens ekonomiska skada. Båda modellerna ska ge samma resultat. Mot den bakgrunden fastslår Högsta domstolen att om det är känt att dagsvärdeförändringen är mindre än vad reparationskostnaden uppgår till, sätter dagsvärdeförändringen normalt ett tak för ersättningen. Högsta domstolen anmärker att det är en annan sak att det sannolikt ofta är så att det enda som är känt är reparationskostnaden och att det inte heller finns någon anledning att ta in något annat underlag för att beräkna skadans storlek. Enligt Högsta domstolen finns det inte något krav på att reparation rent faktiskt sker i de fall försäkringsersättningen baseras på reparationskostnaden.
I detta fall konstaterar Högsta domstolen att försäkringstagaren inte har rätt till högre ersättning än den som redan utgått och som var beräknad på minskningen av bilens dagsvärde.