Den försäkring som familjen tagit för en viss tid på grund av tillfällig utlandsvistelse förnyades vid några tillfällen. Frågan i Högsta domstolen var om en försäkring skulle förnyas ytterligare en gång.
En konsument ska enligt försäkringsavtalslagen i princip kunna få en sådan försäkring som tillhandahålls av bolagen på marknaden. Lagen bygger också på att en konsument önskar ett kontinuerligt försäkringsskydd. Därför finns det regler om s.k. kontraheringsplikt och begränsningar av försäkringsbolagens uppsägningsrätt. Försäkringsbolaget får enligt dessa regler inte vägra att tillhandahålla försäkring eller säga upp en försäkring om det inte finns särskilda skäl. Om inte avsikten är att försäkringen ska gälla endast för viss tid förnyas den i regel automatiskt.
– Reglerna innebär att alla typer av konsumentförsäkringar i och för sig är föremål för förnyelse, förklarar Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen. Är avsikten att försäkringen endast ska gälla under en begränsad tid och detta kommit till uttryck i t.ex. ett avtal, upphör den dock utan att det krävs någon uppsägning. I sådana fall har konsumenten inte någon rätt till förnyelse av försäkringen, avslutar Johansson.
I detta fall ansåg Högsta domstolen att det av parternas avtal följde att försäkringen utan uppsägning upphörde och inte skulle förnyas. Försäkringstagaren hade därmed inte rätt att få försäkringen förnyad med stöd av reglerna i försäkringsavtalslagen.