Kriminalvården beslutade att en person som skulle friges villkorligt från ett fängelsestraff inte skulle få vistas på vissa angivna platser under en tid (ett s.k. vistelseförbud). Efter överklagande undanröjdes beslutet av övervakningsnämnden. Kriminalvården beslutade då om ett nytt vistelseförbud. Det beslutet avsåg samma tidsperiod som det beslut som hade undanröjts av övervakningsnämnden och de geografiska områden som angavs i besluten var delvis överlappande.
Utöver att besluta om ett nytt vistelseförbud överklagade Kriminalvården övervakningsnämndens beslut att undanröja det första vistelseförbudet. Överklagandet prövades först av tingsrätten och sedan av hovrätten.
Enligt Högsta domstolen borde domstolarna inte ha prövat överklagandet, eftersom det vistelseförbud som överklagandet avsåg hade ersatts av ett nytt vistelseförbud. Högsta domstolen undanröjer därför hovrättens och tingsrättens beslut och avvisar Kriminalvårdens överklagande av övervakningsnämndens beslut.