En dom om tolkning av standardavtal

Ett standardavtal angav att krav på bland annat skadestånd ska framställas skriftligen senast tre månader efter det att skadan upptäckts, men angav inte vad som blir följden om tidsfristen inte följs. Högsta domstolen uttalar i domen att lag- och avtalsbestämmelser med precisa regler om tid och sätt för hur ett anspråk ska göras gällande för att inte gå förlorat måste tolkas restriktivt och att bestämmelserna inte bör tillämpas analogt. Det fanns enligt domstolen inte klara hållpunkter för att tolka bestämmelsen så att rätten att göra gällande kravet går förlorad om det inte framställs inom fristen. En avtalspart ansågs därför inte ha förlorat sin eventuella rätt till skadestånd till följd av att parten inte iakttagit fristen.