Samlagen har ägt rum under cirka ett års tid inom ramen för vad som beskrivits som en kärleksrelation. Högsta domstolen kommer fram till att målsäganden med hänsyn till sin funktionsnedsättning och sina diagnoser och övriga omständigheter inte har kunnat delta frivilligt i de sexuella handlingarna. Hennes funktionsnedsättningar innebär att hon har en nedsatt förmåga att värna om sin sexuella integritet. Med hänsyn till att samlagen har ägt rum på hennes boende, där hon bott ensam, och till att hon på grund av sitt stora hjälpbehov har varit i en tydlig beroendeställning till anställda på boendet har hon befunnit sig i en sådan särskilt utsatt situation som avses i våldtäktsbestämmelsen.
För straffansvar för våldtäkt krävs därutöver att gärningsmannen otillbörligt har utnyttjat den särskilt utsatta situationen. Högsta domstolen anser att så varit fallet, och fäster avseende bland annat vid att den anställde efter hand blev den ende som arbetade med målsäganden.
Den anställde döms därför för våldtäkt. Med hänsyn till att samlagen har ägt rum inom ramen för en kärleksrelation bedöms gärningarna som mindre grova våldtäkter. Påföljden bestäms till fängelse i två år och målsäganden tillerkänns skadestånd med 430 000 kr.