En person i Sverige spelade under åren 2009–2014 på främst en digital variant av så kallade enarmade banditer. Spelet erbjöds från Malta. Spelaren spelade för närmare 15 miljoner euro och hans sammantagna förlust motsvarade närmare 8 miljoner kronor. Han fick diagnosen spelberoende.
Enligt en bestämmelse i avtalslagen får ett avtal inte göras gällande om omständigheterna när avtalet ingicks var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa avtalet och avtalsmotparten kände till dessa omständigheter.
Högsta domstolen har kommit fram till att spelbolaget haft tillgång till och använt detaljerad data om spelarens spelbeteende, och att denna data visade att spelaren haft allvarliga spelproblem. Spelbolaget ansågs därför ha känt till att så var fallet. Högsta domstolen konstaterade vidare att spelbolaget riktat påträngande marknadsföring mot spelaren, bland annat genom att i stor omfattning erbjuda bonusar, och att den form av spel som bolaget erbjöd var en av de mest riskfyllda spelformerna i beroendehänseende.
Domstolens slutsats blev att det skulle strida mot tro och heder att åberopa de avtal om spel som träffats under den tid som var aktuell i målet. Spelbolaget ska därför till spelaren betala drygt 500 000 euro, vilket motsvaren den nettoförlust som spelaren gjort.