Kortfattat om de tre domstolarnas bakgrund
År 1621 fick den nordligaste delen av landet sina första tre städer. Det var nämligen då som Luleå, Piteå och Torneå fick sina stadsrättigheter. De nya städerna fick därvid en egen kommunal domstol, nämligen en rådstugurätt – sedermera rådhusrätt – med en borgmästare och rådmän. I övrigt, det vill säga utanför de två städer som fanns kvar efter det att Torneå och Finland hade förlorats, bestod den del av Sverige som nu utgör Norrbottens län, fram till en bit in på 1800-talet av en enda domsaga, nämligen Norra Västerbottens domsaga, senare benämnd Norrbottens domsaga. År 1839 delades domsagan i Norrbottens norra och Norrbottens södra domsaga och år 1878 skedde en ytterligare delning. Rättsskipningen i domsagorna handhavdes av häradsrätter, det vill säga statliga domstolar, där en häradshövding dömde med nämnd.
Fram till slutet av 1800-talet var Piteå den största och mest betydelsefulla av de två städerna i Norrbotten. Ett tecken på detta förhållande var att Piteå, inte Luleå, blev residensstad år 1810, när den nordligaste delen av Västerbotten och Lappland avskiljdes till Norrbottens län. Nämnas kan att Piteå med sina drygt 1400 invånare alltjämt var den största staden när residenset år 1856 flyttades till Luleå, som då hade endast drygt 1250 invånare.
Piteå tingsrätt
Fram till år 1943 fanns det två domstolar i Piteå, dels stadens egen domstol, rådhusrätten, som dömde inom stadens hank och stör och dels den statliga domstolen, häradsrätten, med den omgivande landsbygden som domsområde. Piteå domsaga omfattade då Arvidsjaurs, Arjeplogs, Piteå och Älvsby tingslag. Rådhusrättens domstolsbyggnad var Rådhuset, nuvarande museet, medan häradsrätten hade sitt tingshus, fram till år 1920 i Öjebyn och därefter intill eller i det nuvarande tingshuset.
År 1943 blev emellertid – efter framställan till Kungl. Maj:t – Piteå stad lagd under ”landsrätt”. Därvid sammanlades rådhusrätten med Piteå och Älvsby tingslags häradsrätt. Möjligen hade staden funnit – liksom många andra mindre städer – att kostnaderna för att hålla en egen domstol hade blivit för stora. År 1950 invigdes det nuvarande tingshuset för den utökade häradsrätten och 1971 ändrades namnet till Piteå tingsrätt.
I samband med den senaste omorganisationen beslöt regeringen att orten trots allt skulle vara tingställe under den nya domstolen Luleå tingsrätt.
Luleå tingsrätt
I och med att Piteå rådhusrätt försvann år 1943 blev Luleå den enda staden i länet som hade en egen domstol. När staden bildades år 1621 var den ju inte belägen där den nu ligger, utan på den plats som sedermera kom att benämnas ”Den Gamla Staden” och därefter Gammelstad. Var det första rådhuset där låg eller hur det såg ut vet vi inte; det brann upp redan år 1657. När det andra rådhuset byggdes år 1693 hade staden – på kunglig befallning och under stadsbornas knot – flyttats till sitt nuvarande läge vid älvmynningen. Därmed upphörde ”Den Gamla Staden” /Gammelstad att tillhöra rådhusrättens jurisdiktion.
På stadens nya plats hade rådhusrätten därefter sina domstolslokaler tillsammans med stadens styrelse, vilka ända fram till år 1977 var lokaliserade till den nuvarande stadsparken. De två första byggnaderna, som benämndes rådhus, låg båda vid Rådstugatan i det som nu är stadsparken. År 1903 uppförde staden en betydligt större byggnad som fick benämningen stadshus, nämligen det nuvarande stadshotellet och år 1957 togs den byggnad i bruk som alltjämt är stadshus. Och år 1977 flyttade domstolen, nu under namnet tingsrätt, till den nuvarande byggnaden i kvarteret Lejonet. Redan år 1965 hade dock Luleå rådhusrätt blivit en statlig domstol genom att samtliga rådhusrätter i landet då förstatligades.
Bodens tingsrätt
Luleå domsaga (området utanför Luleå stad), omfattade efter år 1878 tingslagen Nederluleå (det vill säga Gammelstad), Överluleå (det vill säga området kring Boden) samt Jokkmokk och fram till införandet av nya rättegångsbalken år 1948 hade häradsrätten två tingsställen, i Boden och i Gammelstad. Man kan ibland träffa på Luleåbor som har uppfattningen att det gamla tingshuset i Gammelstad har något med domstolen i Luleå att göra men så är inte fallet. Frånsett stadens första rådhus, som ju brann år 1657, är det endast häradsrätten som har haft en domstolsbyggnad där.
Boden fick sina stadsrättigheter så sent som år 1919 och det förefaller då inte ha varit aktuellt att staden skulle få en egen domstol. Boden har således aldrig haft någon rådhusrätt utan häradsrätten har alltid haft ansvaret för rättskipningen även inom den stadens gränser.
Luleå domsagas tingshus i Boden var från år 1834 beläget på Kyrkkläppen och från år 1932, vid nuvarande polishuset. År 1958 flyttade häradsrätten till det nuvarande stadshuset. Därvid kan den kommentaren göras att det förefaller lite märkligt att en statlig domstol inrymdes i en kommunal byggnad. Möjligen hade man Luleå stadshus som förebild men beträffande Luleå var det ju då fråga om en kommunal domstol.
År 1969 ändrade domsagan namn till Bodens domsaga och samma år inkorporerades Nederluleå socken med Luleå Stad. Gammelstad kom därvid att åter lyda under den domstol som det hade tillhört under 1600-talet. Och år 1971 blev, genom tingsrättsreformen, domstolens namn Bodens tingsrätt.
(Omarbetat efter ett föredrag som före detta lagmannen Hans Brusewitz höll i oktober 2002 vid invigningen av den nya domstolen efter sammanläggningen med Bodens och Luleå tingsrätter.)