Ersättning för avverkningsrätt till skog ska som huvudregel tas upp som intäkt i näringsverksamhet det beskattningsår den hänför sig till enligt god redovisningssed. För den som har rätt till ersättning för avverkningsrätt till skog som ska betalas under flera år finns emellertid en alternativregel som innebär att ersättningen får tas upp till beskattning allteftersom den betalas ut.
Målet gäller en person som äger en skogsfastighet på vilken han bedriver näringsverksamhet. Han har tidigare upplåtit avverkningsrätt till skog med villkor att ersättningen ska betalas under flera år och har vid beskattningen valt att tillämpa alternativregeln som innebär att han har beskattats för den del av ersättningen som han tagit emot. Han avser nu att som ett led i ett generationsskifte ge bort fastigheten tillsammans med fordringarna på resterande del av ersättningen för avverkningsrätterna till sina två söner och ville få veta om överlåtelsen av fordringarna leder till att han ska inkomstbeskattas.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det inte finns någon regel i inkomstskattelagen (1999:1229) som innebär att skattskyldigheten kan föras över vid benefika överlåtelser av fordringar avseende avverkningsrätt till skog och att det inte heller finns stöd i praxis för att skattskyldigheten kan gå över till en gåvotagare med tillämpning av en oreglerad kontinuitetsprincip.
Högsta förvaltningsdomstolen fann att överlåtelsen av fordringarna inte innebär att han befrias från skattskyldighet för ersättningen för avverkningsrätterna. Eftersom fordringarna överlåts har han inte heller rätt till ersättning för avverkningsrätterna och alternativregeln är då inte längre tillämplig. Det innebär att ersättningen ska tas upp som intäkt det beskattningsår fordringarna överlåts.