Högsta domstolen konstaterar att barnets bästa ska ges störst vikt vid prövningen av om en adoption är lämplig. Barnets behov av adoptionen ska särskilt beaktas. Vid styvbarnsadoptioner måste bedömningen av barnets behov fokusera på vilka positiva effekter adoptionen skulle få för barnet, t.ex. om den kan förstärka en känsla av trygghet hos barnet. Inställningen hos den förälder som inte är vårdnadshavare är också av betydelse. Om det finns förutsättningar för en bestående relation mellan barnet och den förälder som inte är vårdnadshavare talar det mot att en adoption är lämplig. Högsta domstolen framhåller vidare betydelsen av barnets åsikter och att den beror av barnets förmåga att överblicka konsekvenserna av en adoption.
I det ena fallet tilläts adoption. Barnet, en pojke som är 14 år, hade inte haft någon kontakt med den biologiska pappan på flera år. Pojken hade hela tiden levt tillsammans med sin mamma och från tre års ålder också med styvpappan. Pojken hade tydligt uttryckt att han ville bli adopterad av styvpappan och att han inte ville träffa sin biologiska pappa. Högsta domstolen ansåg att det var lämpligt att styvpappan fick adoptera pojken.
I det andra fallet avslogs ansökan. Barnet, en pojke som är nio år, hade haft sporadisk kontakt med sin biologiska pappa. Den biologiska pappan hade dock uttryckt önskemål om ett mer omfattande och kontinuerligt umgänge med sonen. Pojken själv hade inte uttryckt någon tydlig åsikt i frågan om adoption. Högsta domstolen ansåg att det var möjligt att bygga upp en nära relation mellan pappan och sonen och att en adoption inte var lämplig.