Tre samebyar begärde omprövning och överklagade beslutet. Samebyarna ansåg att beslutet att fastställa en föryngring medför stora skador på rennäringen. Samebyarna anförde också att beslutet strider mot de renskötande samernas rätt till sin kultur och sin egendom. Enligt samebyarna har vargens förekomst lett till omfattande skador på renbeståndet och ett ökat behov av skyddsjakt på varg, vilket i sin tur lett till betydande kostnader för byarna.
Naturvårdsverket ska fastställa miniminivåer för förekomsten av björn, varg, järv och lo i norra, mellersta och södra rovdjursförvaltningsområdena och i vart och ett av de län som ingår i områdena. Miniminivåerna ska fastställas inom ramen för de nationella målen för respektive art och med beaktande av arternas naturliga utbredningsområden. Förvaltningen av de stora rovdjuren syftar till att djur av dessa arter ska finnas i så stort antal att arterna långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och att djuren kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. Detta syfte ska uppnås i en sådan takt som främjar samexistensen mellan människor och dessa arter samtidigt som skador och olägenheter förebyggs och begränsas.
Enligt Naturvårdsverket fattades beslutet för att Sverige ska leva upp till kravet på att vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Beslutet om att fastställa föryngringar utgick ifrån var vargar redan fanns enligt en nationell inventering.
Förvaltningsrätten höll muntlig förhandling i målet och hörde representanter från två av de tre överklagande samebyarna samt från Naturvårdsverket.
- Förvaltningsrätten ifrågasätter inte det som samebyarna har anfört om svårigheterna till följd av vargens närvaro i renbetesområden. Samtidigt innebär det här beslutet inte att fler vargar tillkom utan endast att man bekräftade den dåvarande förekomsten. Samebyarna har därför inte gjort sannolikt att det är det här beslutet som har orsakat skadorna, säger Håkan Åberg, chefsrådman.
I den bedömningen har förvaltningsrätten bland annat beaktat att det enligt Naturvårdsverkets uppgifter om inventering av varg sedan 2011 redan har funnits en föryngring i Jämtland samt att det även under ett tidigare år har fattats ungefär lika många beslut om skyddsjakt av varg i länet. Det som samebyarna har fört fram i övrigt gav inte heller skäl till att ändra beslutet.
- Även med beaktande av de renskötande samebyarnas omfattande svårigheter fanns det därför, mot bakgrund av hur det komplicerade regelverket på området är utformat, inte utrymme för att göra en annan bedömning än den som Naturvårdsverket har gjort, säger Håkan Åberg, chefsrådman.